Main menu:

Blogg

  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • september 2018
    M T O T F L S
    « Aug    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

    ABC för Helsingfors: I som i Idrott, Information, Invandrare, Investeringar, Invånare och IT

    Idrott sysslar jag tyvärr inte själv med, inte ens på åskådarbänken. Jo, jag vet att man åtminstone regelbundet borde motionera, och jag har inget emot att gå, cykla eller simma – det blir bara alltför sällan av. Men visst ska vi uppmuntra alla, och särskilt barn och unga, att delta i idrottslivet -var och en enligt sin egen läggning och sitt eget intresse. Idrottsföreningar som HIFK gör ett ytterst värdefullt arbete, det mesta på frivillig bas. Stadens uppgift är dels att ekonomiskt understöda dessa föreningar, dels att bygga och upprätthålla idrottsanläggningar av alla slag. Den nya generationens simhallar typ Backasbrinkens (jo, så heter visst Mäkelänrinne på svenska…) på Backasgatan och den i Östra Centrum visar vägen. Sedan finns det förstås de som låter sig störas av evenemang som City-Marathon. Lite mer ömsesidig respekt och tolerans, tack!

    Information  är en första förutsättning för att demokratin och medborgarinflytandet ska fungera. Det man inte känner till har man också svårt att ta ställning till och påverka. Tänk bara på stadsplaneringen i din närmiljö, eller vad som planeras med dagvården, skolorna eller biblioteken i din del av staden. Internet har revolutionerat informationsgången och skapat förutsättningar för mer information, i realtid. Men det gäller alltid att minnas att det åtminstone tillsvidare finns, och kanske alltid kommer att finnas, medborgare som inte kan eller vill ta till sig det nya mediet. Också de, som min snart 90-åriga mamma, ska få information om vad staden har att erbjuda och vad som sker i närmiljön. Om jag blir invald i stadsfullmäktige lovar jag att jag kommer att använda min webbsida och Facebook för att informera om vad som händer där. Och berätta åt mamma också.

    Invandrare kommer vi att behöva fler av i fortsättningen, då våra egna hjärnor och händer inte räcker till. Redan nu skulle ju stadsbussarna stå stilla om vi inte hade invandrare och gästarbetare, i det fallet särskilt från Estland. För att inte tala om att stadens restaurangliv skulle bli betydligt fattigare utan invandrare från olika länder. Vården är ett annat exempel på en bransch där tilläggsarbetskraft kommer att behövas. Varför skulle Finland klara sig utan invandrare när snart sagt inget annat europeiskt land gör det? Samtidigt kan vi inte inbilla oss att invandrare trivs och stannar i Finland om vi är avogt inställda mot dem eller deras kultur. Vi måste acceptera mångfald och olikheter, men naturligtvis inom ramen för finsk lag. Att som vissa politiker hänvisa till ”landets sed” är däremot missvisande. Vems seder är äktfinländska? Lutheranens eller den ortodoxas? Ålänningens eller samens? Storstadsbons eller glesbygdsbondens? Karelarens eller finlandssvenskens? Punkrockarens eller Sibeliusdiggarens? Nej, länge leve mångfalden!

    Investeringar bör stadens kunna låna pengar till, men helst inte till verksamheten, ”driften”, som borde bekostas med skatter, avgifter och andra intäkter. Investeringar ska ju på sikt vara om inte direkt lönsamma så åtminstone nyttiga.

    Invånarna och deras bästa måste vara den främsta – ja, enda – ledstjärnan i Helsingforspolitiken. Och då är det viktigt att minnas att invånarna har de mest varierande behov, beroende på ålder, stadsdel, modersmål, transportbehov, hälsotillstånd, fritidssysselsättningar, ibland också kön och så vidare.

    IT, alltså informationsteknologi, ville en Facebookvän att jag skulle skriva om under I, och det gör jag gärna! IT är som elden: en god dräng men en dålig husbonde. Det mest angelägna IT-projektet i såväl huvudstaden som hela landet är nog att få de olika systemen kompatibla, så de kommunicerar med varandra. Nu lider effektiviteten i den offentliga sektorn av dubbleringar och dåliga system.