Main menu:

Blogg

  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • september 2018
    M T O T F L S
    « Aug    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

    ABC för Helsingfors: O som i Olikheter, Olympiabyn, Olympiastadion, Omdöme och Operan

    Olikheter är en rikedom. Och det gäller allt från variationer i stadsbilden till mångfalden i befolkningens etniska, kulturella och religiösa bakgrund. Om vi alla vore stöpta i samma form vore det – ja, just det – enformigt!

    Olympiabyn i Kottby består ju av två olika delar: ”gamla” Olympiabyn norr om Forsbyvägen som byggdes med tanke på det OS som aldrig kunde ordnas i Helsingfors 1940, och som aldrig användes av idrottare, och ”nya” Olympiabyn på den södra sidan, där deltagarna i OS 1952 faktiskt bodde. Mina farföräldrar hörde till dem som köpte en lägenhet i gamla Olympiabyn, och här bodde min pappa under krigs- och studieåren. Farmor dog redan 1958, och efter det var det ”farfar och faster” vi barn besökte på Untamovägen. Efter att farfar dog 1974 bodde faster kvar, tills hon på äldre dagar gifte sig och flyttade ut. Då var det först min, och sedan min brors tur att bo där, tills lägenheten såldes. Efter pensioneringen köpte pappa och mamma en bostad i närheten, och där bor mamma nu kvar ensam. Gamla Olympiabyn är alltså en fast punkt i vår familjs liv.

    Olympiastadion besökte jag första gången under självaste OS sommaren 1952 – men eftersom jag föddes först i december samma år var det alltså i mammas mage. Stadion med sitt torn är en historisk och arkitektonisk pärla, vars exteriör naturligtvis måste bevaras. Däremot anser jag att inget hindrar att man bygger tak över läktarna, bara det görs med pietet. Häromåret besökte jag det gamla Olympiastadion i Berlin från spelen 1936 som numera har försetts med ett modernt tak över läktarna, och det hade inte alls fördärvat den klassiska exteriören. Som i det fallet naturligtvis är förknippad med historisk tragik.

    Omdöme behöver man ha också i kommunalpolitiken. Jag hoppas att mina ledare och kolumner i Hbl har vittnat om att jag besitter ett gott omdöme, men det överlämnar jag naturligtvis till väljarna att avgöra.

    Operan har jag, skam att säga, ännu aldrig besökt – förutom någon presskonferens i aulan under min tid som journalist. Det är dyrt, och det har bara inte blivit av. Jag är nog en vän av opera, och har passat på att gå på opera under resor, från Metropolitan i New York över Bonn, Bolshoj i Moskva och Minsk ända till Novosibirsk. Jag brukar skoja om att min mest internationalistiska upplevelse var att se en italiensk opera om amerikaner i Japan (Madame Butterfly) på en scen i Vitryssland, i dåvarande Sovjetunionen. Tyvärr fick det nya Operahuset i Helsingfors vänta så länge på att byggas att den arkitektoniska skapelsen till exteriören snarare liknar ett köpcentrum än en kulturbyggnad, men visst går den an. Och interiören lär ju vara bättre.