Main menu:

Blogg

  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • april 2018
    M T O T F L S
    « Mar    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  

    ABC för Helsingfors: U som i Ungdom, Uni, Urbant, Uspenskij, Utbildning, Utlänningar, Utmaningar …

    Ungdomen är inte bara landets utan också stadens framtid. Varje ung människa som inte finner sin plats i livet, inklusive arbetslivet, är inte bara en personlig tragedi utan kostar också både staten och staten miljoner. Att motarbeta utslagning är alltså inte bara angeläget med tanke på de unga själva, utan också en investering! Ändå är det fel att fokusera på de unga som ett problem – precis som det är fel att peka ut de äldre för vår allt mer ogynnsamma befolkningsstruktur. De allra flesta unga är duktiga, och vill göra väl ifrån sig, bara de får rätt utbildning och ett jobb att gå till.

    Uni, alltså Helsingfors Universitet, är och bör värnas som landets ledande universitet. Det var där jag själv studerade statsvetenskap (politisk historia, ekonomisk och social historia, allmän statslära, socialpolitik, nationalekonomi, statistik) på sjuttiotalet, tyvärr utan att skriva en gradu och bli färdig. Mina minst 5.000 ledare i Hbl skulle kanske duga som ett slags gradu, men nu är det för sent. Men mina lärare höll hög standard: från Jan-Magnus Jansson och Keijo Korhonen över Elina Haavio-Mannila till alla de där unga duktiga assistenterna som sedan blev stora namn i samhället, bland andra Sixten Korkman, Kjell Peter Söderlund, Timo Relander och Pentti Vartia. Med universitets nuvarande rektor Thomas Wilhelmsson var vi medkandidater i studentkårsval på Mittenförbundets lista …

    Unionsgatan som leder från Observatorieberget till Långa Bron har spelat en viss roll i mitt liv. Här ligger Uni som jag studerade vid, lite högre upp på backen var min faster som avdelningsskötare en av pionjärerna på njuravdelningen vid IV Inremedicinska klinikerna, och så hade Folktinget då jag jobbade där sitt kansli i det stora stenhuset vid Unionsgatan 45 strax söder om Långa bron. Vid Unionsgatan ligger också Norsen, vars gymnasium jag vill bevara som ett av våra fyra svenska.

    Urbant är Helsingfors naturligtvis per definition. Men samtidigt är det viktigt att minnas att det inom stadens hank och stör till all lycka alltjämt finns också områden som inte är särskilt urbana. Det Mosabacka med sina trähus där jag bor är väl snarare som en småstad i staden, och i dess närhet finns åkrar där stadsborna på somrarna fritt kan plocka ärter och solrosor. Vi måste bevara också de gröna inslagen i vår stad, även utanför den egentliga Centralparken.

    Uspenskijkatedralen är för mig en stark symbol, där den står inte långt från Domkyrkan. Den evangelisk-luherska och den ortodoxa kyrkan representerar de två kultursfärer som Helsingfors i många avseenden är korsningspunkten för: den västeuropeiska och den östeuropeiska. Här står de båda katedralerna, nästan sida vid sida, i harmoni välkomnande dem som sjövägen anländer till vår stad. Vi kan vara stolta över vår geopolitiska position som möjliggör ett ösande ur olika kultursfärers brunnar!

    Utbildning kommer vi att behöva allt mer av i framtiden , också i Helsingfors. I takt med att samhället förändras och blir allt mer komplicerat att behärska, och i takt med att branscher försvinner och nya uppstår, kommer det inte alltid att räcka med den utbildning vi en gång fått. Det kommer att krävas fortbildning i den egna branschen, vidareutbildning för mer krävade uppdrag och rentav omskolning då det egna yrket kanske helt och hållet försvinner. Den bästa grunden för all vidare utbildning är en gedigen allmänbildning, och inte minst språkkunskaper. Och då räcker det inte med de båda nationalspråken och engelska, utan det behövs flera språk, även sådana som vi lätt betraktar som lite udda: kinesiska, japanska, spanska … Personligen sörjer jag tyskans branta nedgång bland finländares språkkunskaper och det faktum att ryskan på grund av sin historiska belastning och sitt avvikande alfabet för många är motbjudande. Själv byggde jag på min korta skoltyska med ett par års studier vid Hanken , och läste likaså ryska i ett par år, och har aldrig ångrat det. Men det behövs alltså också allmänbildning, och därför var det ett historiskt misstag att göra så många ämnen, inklusive det andra inhemska språket, frivilliga i studentexamen. Det beslutet fattades förvisso på statlig nivå, men då det gäller att främja studier i språk i grundskola, gymnasium och yrkesutbildning har staden sin uppgift.

    Utkomstskydd är många beroende av, och det har som känt kommunerna hand om. Visst kan det finnas missbruk av utkomstskydd liksom av andra sociala stödformer, men jag vill framför allt påminna om barnens situation : det är barnen i de utsatta familjerna som blir lidande då föräldrarnas , ja ofta den enda förälderns, pengar inte räcker till. Straffa inte barnen om de vuxna inte alltid klarar av sin livssítuation som de borde!

    Utkontraktering ville en Facebookvän att jag skulle skriva om. Även mindre kära barn har många namn: privatisering, köptjänster, upphandling, outsourcing … de här begreppen är inte helt identiska utan återspeglar olika nyanser. Allmänt taget förhåller jag mig återhållsam till att stadens tjänster överförs på andra att sköta. Ibland är det dock väl motiverat – till exempel skrev jag under bokstaven T om tandvården. Men alltid då det sker, det må sedan gälla skolmat eller äldrevård, måste kvalitetskraven vara höga. Priset får inte vara det enda avgörande kriteriet.

    Utlänningar behöver både Helsingfors och hela landet. Vi behöver helt enkelt fler händer och hjärnor för att klara de utmaningar befolkningsstrukturen medför. Och inte bara den, ta till exempel stadsbussarna som säkert skulle stå stilla om det inte vore för de estniska gästarbetarna i den branschen. Vissa yrken tycks bara inte locka infödda finländare. Och eftersom vi behöver utländsk arbetskraft, måste vi också ta väl hand om den som kommer hit. Vi kan inte förutsätta att alla ska vara och göra allt som vi, utan måste acceptera kulturskillnader. 

    Utmaningar kommer det att finnas gott om också under de närmaste fyra åren i Helsingfors. Ekonomin, befolkningsstrukturen, metropolsamarbetet, integreringen av nyfinländarna, svenskans försvagade ställning – ja, utmaningarna är många. Jag är för min del redo att möta dem.

    Utslagning är en av dem. Den måste vi kämpa emot med alla tillbudsstående medel. Jag vet, jag har upprepat det några gånger i detta ABC för Helsingfors, men det tål att upprepas. Vi måste ta problemet på fullt allvar.