Main menu:

Blogg

  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • december 2019
    M T O T F L S
    « nov    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  

    Ålder är inget handikapp

    Vad är ett handikapp egentligen? Eftersom jag inte spelar golf vet jag inte exakt vad termen betyder där, men om vi håller oss till den allmänna betydelsen, finns det vissa, måhända ”modernare” synonymer som kan kasta ett ljus över begreppet.

    Termen ”funktionshinder” gillar jag inte riktigt, eftersom man numera inte minst med tekniska hjälpmedel kan upprätthålla funktionsdugligheten trots vissa handikapp. Den som t.ex. hittade på att sätta hjul under ett par käppar och kalla sin uppfinning rollator, vore värd ett Nobelpris i fysik – eller i mobilitet, om det fanns ett sådant.

    Hörselskadade kan få funktionshjälp av hörapparater, förstärkta av hörselslingor i byggnader, eller rentav implantat om de vill och om de är möjliga. Och tv-program textade, som filmer. De dövas eget språk, teckenspråket, inte att förglömma.

    Synskadade kan glädja sig åt talande datorer, som läser upp skriven text. Och punktskriften finns ju kvar, som ett beprövat hjälpmedel.

    De rörelsehindrade klarar sig själva på allt fler allmänna platser, i låggolvstransportmedel och i allt fler offentliga och kommersiella byggnader, i takt med att byggnadsföreskrifterna ändrats.

    Det här var bara några exempel på att ”hinder” inte längre behöver vara det. Många kan klara sig helt själva, obehindrat. De är funktionsdugliga.

    Bättre är det då att tala om funktionsnedsättning eller kanske allra helst funktionsbegränsning. Begränsningar kan sedan – ja, just det: begränsas, och i vissa fall kanske helt elimineras.

    En sak bör dock vara klar: ålder är inget handikapp! Alltså som sådan. Många ålderstigna har inga handikapp alls, medan många unga kan ha flera handikapp på en gång. Det finns ingen direkt och allmängiltig korrelation mellan ålder och handikapp.

    Själv har jag det allmännaste handikappet, som jag delar med en mycket stor del av befolkningen: en något nedsatt fjärr- och numera också närsyn, och jag har haft glasögon sedan året då jag skrev studenten. Glasögon är förstås så vanliga att de knappast ens längre uppfattas som ett hjälpmedel för handikappade, men det är de ju.

    Jag har tillsvidare besparats från andra handikapp. Om man bortser från att min hustru anser att jag har nedsatt hörsel, men för egen del vet jag ju att det är hon som har det. Känns det igen från andra parrelationer?

    Min farfar var däremot helt döv, som sviter av scharlakansfeber vid två års ålder, så han lärde sig aldrig tala utan var dövstum som det hette på den tiden. Min farmors hörsel blev med åren starkt nedsatt, och hon var helt beroende av hörapparat. Pappas hemspråk var därför teckenspråk.

    Min pappa fick sin Alzheimerdiagnos efter fyllda åttio, och det var ju att obotligt handikapp. Däremot var han helt mobil i flera år efter det. Medan mamma så småningom behövde rollator, och nu vid snart 97 års ålder är rullstolsburen. De kompletterade alltså varandra under några år: den ena var fullt rörlig, den andra hade – och har – huvudet i full funktion!

    Trots att åldern som sådan inte är något handikapp, är det förstås vanligt att stigande ålder medför eller förvärrar ett eller flera handikapp. Därför blir min poäng denna: Vi som blir äldre ska inte tveka att göra gemensam sak med dem som redan i yngre år drabbats av någon funktionsbegränsning.

    Förr eller senare kan också vi behöva hinderfri tillgång till samhällsservice såsom kollektivtrafik, och likaså till kommersiella tjänster. Många av oss kan behöva hörselslingor, textade tv-program eller talande datorer.

    Låt oss alltså göra de funktionsbegränsades sak till vår!

    (Först publicerad i Svenska pensionärsförbundets tidning God Tid 22.11.2019)