Main menu:

Blogg

  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • januari 2018
    M T O T F L S
    « Dec    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  

    Bildningskommuner!

    Den omstridda, ja förkastliga vårdreformen kan i bästa fall vara en god nyhet för en annan kommunal sektor.

    Då hälsovården och i värsta fall också hela socialvården fråntas kommunerna och överförs till de nya ”landskapen” mer eller mindre halveras kommunernas egna uppgifter, mätt i budget och personal. Vad blir egentligen kvar, har många redan hunnit fråga.

    Jo, den nu näst största kommunala sektorn, bildningen, blir den största och klart viktigaste – återigen mätt i budget och personal. Den omfattar dagvården, grundutbildningen, andra stadiets utbildning och den fria vuxenutbildningen, alltså arbetar- eller medborgarinstitut.

    Förhoppningsvis våras det därmed för bildningen. Utan överdrift kan man säga att kommunerna förvandlas till bildningshärdar – vi får bildningskommuner!

    De kommunala förtroendevalda kommer att få mera tid att ägna åt utbildningssektorn då vården sköts av andra. Utpräglat vårdinriktade politiker kanske söker sig till landskapsorganen – om de ryms med då rikspolitikerna lätt far iväg med mandaten – medan de utbildningsintresserade förhoppningsvis prioriterar det kommunala planet. Och naturligtvis de kulturintresserade, de planeringsintresserade och så vidare – kommunerna kommer trots allt att ha också många andra viktiga uppgifter kvar.

    Själv har jag haft förmånen att under den mandatperiod som snart avslutas representera Helsingfors stadsstyrelse i utbildningsnämndens svenska sektion – och under ett par år dessutom i finska arbetarinstitutets direktion. Uppdragen har gett en intressant fördjupad inblick i allt från dagvård över grund- och gymnasieutbildning (i Helsingfors har vi inte svensk yrkesutbildning i stadens egen regi, utan den sköts av den privata eller snarare tredje sektorn) till fri vuxenutbildning.

    I samband med den förvaltningsreform som Helsingfors genomför från början av nästa mandatperiod har vi gått in för att sammanföra hela den svenska dagvårds- och utbildningsadministrationen till en egen enhet inom den nya bildningssektorn.

    Från tidigare har den svenska dagvården i motsats till den finska redan sorterat under utbildningsverket och dess svenska linje, men nu överförs också det svenska arbetarinstitutet (som hittills varit ett eget verk, ett av stadens allra minsta) till denna enhet. Det blir alltså en svensk enhet ”från dagis till arbis”. Modellen liknar lite Esbos ”Svenska rum”, men går inte riktigt lika långt.

    Men varje kommun väljer naturligtvis sin egen förvaltningsmodell. Huvudsaken är att den nya ledande kommunala sektorn prioriteras så högt som den är värd.

    (Först publicerad på kommunförbundets webbsida kommuntorget.fi 15.2.2017)