Main menu:

Blogg

  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • juli 2018
    M T O T F L S
    « Jun    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  

    Borgmästarens rivstart

    Helsingfors nya borgmästare Jan Vapaavuori har fått en flygande och lyckad start. Knappt hade han tillträtt innan han röt till mot regeringen om vård- och landskapsreformen. Det har stadens ledning visserligen gjort tidigare, men nu fick kritiken mer pondus – formulerad som den var av en stark påverkare inom ett av de tongivande regeringspartierna.

    Vapaavuori har också, orädd som han är, meddelat att Helsingfors behöver fler invandrare, ett uttalande som säkert inte faller alla i smaken.

    I början av augusti gick han i en intervju för Helsingin Sanomat ut med budskapet att Helsingfors måste snabba på sina beslutsprocesser, och skisserade i fem punkter de viktigaste målen. De flesta var helt väntade, och alla väl motiverade.

    Väntat var att han skulle nämna just vård- och landskapsreformen, välkomna att den har skjutits upp och uttala förhoppningen att uppskovet möjliggör att man funderar på hur resultatet kunde bli så positivt som möjligt. Underförstått borde ett och annat omprövas.

    I tiden låg också målet att ”allvarligt” angripa problemet med dålig inneluft i skolor och andra offentliga byggnader. Själv tillägger jag gärna att vi samtidigt måste se till kvaliteten på nytt byggande, så vi undviker upprepade problem i framtiden. Det kan vara utmanande med den kraftiga byggnadsboom staden just nu upplever.

    Självklart, men ändå väl motiverat, var målet att besluta hur vi börjar implementera den nya generalplanen. Den gäller ju till 2050, och det är alltså inte precis meningen att allt ska hinna genomföras under den period som sträcker sig fram till 2021. Förhoppningsvis hinner man också under kommande år rätta till några av de värsta gjutfelen i planen…

    Ett akut projekt är också försöket att locka den europeiska läkemedelsmyndigheten till Helsingfors, då den ska flyttas bort från det Brexitdrabbade London. Tyvärr kom Finlands regering sent igång med sin ansökan, så nu gäller det lägga i en högre växel.

    Vapaavuoris femte punkt, som han i själva verket nämnde som den allra första, var inte riktigt lika väntad som de andra. Helsingfors har redan kommit en god bit på vägen för att minska sina koldioxid- och andra utsläpp i luften, men Vapaavuori vill att vi ska förbli en föregångare även internationellt. Den här punkten var förstås också en politiskt klok handutsträckning till den näst största gruppen, de gröna.

    Uppgiften är inte helt lätt, eftersom stadens energibolag alltjämt baserar en stor del av sin el- och fjärrvärmeproduktion på den värsta miljöboven, kolet. Beslut finns redan på att stänga Hanaholmens kraftverk 2025, och nästa steg är att enas om en tidtabell också för Sundholmens kraftverk.

    Den här frågan, liksom Vapaavuoris andra punkter och en massa annat, är nu föremål för de förhandlingar om stadens strategi som pågår då detta skrivs. Alla kommuner ska ju numera enligt lag ha en strategi för fullmäktigeperioden, men Helsingfors har haft en redan från tidigare.

    Också i strategiförhandlingarna har Vapaavuori agerat klokt. Förhandlingarna förs mellan de sex största fullmäktigegrupperna som också är representerade i stadsstyrelsen, alltså i storleksordning saml, gröna, sdp, vf, sfp och återstoden av sf.

    Borgmästaren har också hållit kontakt med de minsta grupperna som står utanför, alltså centern, kd, den blå ”ministergruppen” Terho & Niinistö, feministen och piraten. Ambitionen är att strategin ska kunna omfattas av en så stor majoritet i stadsfullmäktige som bara möjligt, och i skrivande stund ser det lovande ut.

    Osökt kommer man att tänka på hur lyckligt det var att valet av borgmästare föll på Vapaavuori, som nu kan vara en tagg i det ledande regeringspartiets kött, och inte på hans främsta medtävlare från ett av oppositionspartierna, som nog inte hade haft samma pondus.

    (Först publicerad på kommunförbundets webbsida kommuntorget.fi 23.8.2017)