Main menu:

Blogg

  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • februari 2018
    M T O T F L S
    « Jan    
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728  

    Centrum och periferi

    Journalisten Kenneth Myntti har i en färsk pamflett, utgiven av tankesmedjan Magma, värmt upp den eviga diskussionen om centrum kontra periferi i Svenskfinland. Hans perspektiv är förstås österbottniskt, så han bryter en lans för periferierna, mot centrum.

    Vid publiceringstillfället påpekade jag att vår stora finlandsvenska sociolog Erik Allardt har betonat att finlandssvenskarnas relativt starka ställning i Finland kan förklaras med att vi finns också i landets centrum, i dess huvudstad, och inte bara i de geografiska periferierna.

    På den här punkten skiljer vi oss från praktiskt taget alla andra språkminoriteter i Europa, som bor bara i periferierna, långt från huvudstäderna. Det gäller också stora minoriteter som de walesisktalande i Storbritannien, katalaner, galicier och basker i Spanien, liksom occitaner i Frankrike. Det gäller även de italienska och rätoromanska folkgrupperna i Schweiz, trots att de ju har samma officiella nationalitetsstatus som finlandssvenskarna.

    Bara två andra, ”gamla” minoritetsspråk kan anses vara närvarande också i huvudstäderna, iriskan i Dublin och luxemburgiskan i Luxemburg. Men deras situation är ju mycket speciell, liksom de jämbördiga vallonskans och flamländskans position i det tvåspråkiga Bryssel.

     

    Det är alltså till fördel för svenskan i Finland att vara närvarande också i huvudstaden. Helsingfors har den klart största svenska befolkningen av alla kommuner, och den väntas fortsätta att expandera. Nästan varannan svenskspråkig bor i Nyland, med Helsingfors som huvudort. Landets ledande universitet, Helsinfors universitet, är tvåspråkigt, liksom Aalto-universitet. Och så finns ju svenska Hanken och yrkes-och yrkeshögskolor.

    Men samtidigt bor var tredje finlandssvensk i Österbotten, och där är den relativa andelen mycket större än i söder. Särskilt på den österbottniska landsbygden men också i de mindre kuststäderna är svenskan det dominerande språket, vilket i Nyland är fallet närmast bara västeröver och i vissa delar av Östnyland. Åbo bidrar för sin del med Åbo Akademi som ett starkt svenskt fäste, och Åland med sin garanterade svenskhet.

    Svenskans ställning i Finland är därför i högsta grad beroende av svenska Österbotten, liksom av svenskbygderna i Nyland och Åboland och det autonoma Åland. Svenskan i centrum behöver svenskan i periferierna, liksom svenskbygderna behöver svenskan i centrum.

     

    Varför alltså ställa centrum och periferi mot varandra, då de lever i symbios? Jo, Myntti anser att periferierna lider av att svenskan också är statsbärande och att ”centralisterna” i Helsingfors inte förmår bevaka de svenska periferiernas intressen. ”Risk finns att aktuella strukturreformer bidrar till att mer perifera områden i vårt land marginaliseras i den
    urbanpolitiska centrifugen”, skriver han.

    Frågan är bara om svenskan i periferierna faktiskt skulle stå starkare utan närvaron och positionerna också i centrum. Det tror inte Erik Allardt, och det tror inte jag.

    (Först publicerad som I dag-kolumn i HBL 4.3.2015)