Main menu:

Blogg

  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • februari 2018
    M T O T F L S
    « Jan    
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728  

    D som i Dagstidningar, Dagvård, Damoklessvärd, Datorer, Decentralisering, Deficit, Deflation, Delaktighet, Demagogi, Demens, Demilitariserat, Demokrati, Despot, Digitalisering, Diskriminering, Djurskydd, Dragsvik, Dricksvatten, Drivkraft, Droger och Dynamik

    Dagstidningar vill åtminstone min generation ha på papper, yngre kanske i digital form. Oberoende av distributionsformen är dagstidningarnas existens i längden hotad. Vad kan samhället göra? Jo, presstödet borde höjas och framför allt momsen på tidningsprenumerationer slopas. Dagstidningarna borde definieras som ett demokratiinstrument som inte ska beskattas.

    Dagvården är, trots alla brister, väl ordnad i Finland. Den s.k. subjektiva rätten till dagvård är barnens rätt till socialt umgänge med andra barn och till en förberedelse för skolan och livet, inte föräldrarnas rätt att få sina barn placerade. Därför är åtminstone halvdagsvård alltid att rekommendera, även om någon av föräldrarna eller rentav båda är hemma. Samhället sparar heller inte mycket på att i sådana fall försöka begränsa dagvårdsrätten till halvtid. Två barn kan sällan dela på samma plats i ett daghem, så det totala plats- och personalbehovet minskar inte.

    Damoklessvärd finns det många av i dagens Finland och värld, börjande med den växande statsskulden och slutande i faran för ett nytt utbrett krig i Europa. Politikens uppgift är att avvärja sådana hot.

    Datorer underlättar livet på många sätt. Men då samhället allt mer övergår till onlinetjänster är det viktigt att minnas att alla inte har samma tillgång till och kapacitet att använda sådan service. Det måste alltid, med tanke på de allra äldsta generationerna, de minnessvaga, handikappade av olika slag (t.ex. elallergiker), finnas personlig betjäning som ett alternativ.

    Decentralisering var en slogan för oss som i den första gröna vågens tecken på 1970-talet blev samhällsaktiva t.ex. inom Mittenförbundet, SFP:s dåvarande elev- och studentförbund. Visst var vi lite blå- eller snarare grönögda, men nog finns det element av sanning i en decentralistisk syn på samhället: att människan mår bäst i en småskalig närmiljö där skolan, jobbet och servicen finns så nära hemmen som möjligt och där påverkningsmöjligheterna kan maximeras. Då vi nu på flera samhällsområden går mot en ökad centralisering av förvaltningen och servicen kan det vara skäl att trycka på bromsen.

    Deficit – på svenska underskott – kämpar vi med både i handelsbalansen och i statsfinanserna. Men det finns också andra underskott att oroa sig för: underskottet av demokrati och påverkningsmöjligheter och underskotten i vår livskvalitet, i olika avseenden. Och här är det svårt att tänka sig att det ens skulle kunna finnas motsatsen, ett överskott.

    Deflation kan vara lika farlig som inflation, ja enligt många nationalekonomer farligare. Då priserna sjunker avstannar dynamiken i samhällsekonomin och stagnation hotar. Vi må glädja oss åt sänkta livsmedels- och andra detaljhandelspriser, men sänkningarna tas ofta ut på producenternas, i fösta hand lantbrukarnas bekostnad och den dag butikskedjorna också vill sänka lönerna för sina anställda inser vi att faran för att hjulen stannar upp hotar. I makroekonomin gäller samma sak, börjande med lägre priser på våra exportprodukter.

    Delaktighet i samhället handlar inte bara om deltagande i demokratiska beslutsprocesser, utan också om hur medborgarna upplever sin situation i relation till samhällsmaskineriet: är de en del av det, som aktörer, subjekt, eller bara objekt för de styrande? Det finns inga enkla recept för att uppnå det förra, idealet, men det gäller alltid att hålla detta i minnet.

    Demagogi finns det mycket av i det politiska språket, på skalan från oskyldig retorik till ren och skär populism. Det gäller att se upp och genomskåda. Ta bara begrepp som ”strukturomvandling”, ”produktivitetshöjning” eller ”samarbetsförhandlingar”. Alla vet av erfarenhet att de inte är så entydigt positiva som de låter.

    Demens lider allt fler av, i takt med att medelåldern stiger. Samhället måste vidkännas de minnessjukas särbehov.

    Demilitariserat är som känt Åland, och den modellen kunde passa även många andra områden i världen som har en strategiskt utsatt position. Demilitarisering är ett av elementen då vi bjuder ut Ålandsmodellen som en lösning på konflikt- och krissituationer. Visserligen är den åländska varianten inte helt oproblematisk, eftersom Finland har en skyldighet att försvara det autonoma öriket, men begränsningar då det gäller övningar och beredskap för att kunna leva upp till den skyldigheten.

    Demokrati är naturligtvis mer än ett nyckelord bland många andra, det är en av grundpelarna för vårt samhällsskick. Kanske så självklar att vi inte förstår att den måste värnas och utvecklas för att inte förtvina. En första förutsättning för demokrati är öppenhet och tillgång till information, enligt den nordiska offentlighetsprincipen som blivit lite av en exportprodukt till det övriga Europa. Utgångspunkten är solklar: det man inte får veta kan man heller inte vara med och påverka. Internet och e-mejl har öppnat nya, snabba kanaler för information – men också för desinformation, som det gäller att se upp med. Det låga valdeltagandet är vår demokratis akilleshäl. Då bara 60 eller 70 procent röstar i allmänna val är soffliggarpartiet vårt största. De bara tre institutionaliserade demokratiinstrumenten kommunalval, riksdagsval och presidentval plus numera medborgarinitiativ bör kompletteras med folkomröstningar och kommundelsorgan.

    Despot, envåldshärskare, tror jag – om lite humor tillåts – att jag återkommer till under bokstaven P.

    Digitaliseringen sparar i bästa fall betydande samhällsresurser. I värsta fall skapar den en generationsklyfta som det gäller att överbrygga.

    Diskriminering vill och bör ingen utsättas för i vårt samhälle. Det må sedan gälla diskriminering på basis av kön, ålder, språk, hudfärg, social bakgrund, etnicitet, sexuell läggning, handikapp eller vad som helst. Och ändå förekommer just sådan diskriminering överallt i vårt samhälle. Den enda ”diskriminering” som kan godtas är den s.k. positiva, som innebär att man för att säkra en viss balans kan prioritera en arbetssökande, sökande till studieplats eller motsvarande för att den grupp den representerar är starkt underrepresenterad.

    Djurskydd ville en vän att jag skulle tillägga till D-listan, och det gör jag gärna! Som tidigare mångårig hundägare ligger det naturligtvis mig nära. Keldjuren är sällan ett problem hos oss, men nog i länder i ekonomisk kris där de systematiskt överges, såsom i Ryssland, och nu även i Grekland och Spanien. Lyckligtvis finns det ofta frivilliga som tar hand om dem. Husdjur är ett större problem. Misskötsel av husdjur är ofta kopplat till svåra ekonomiska och mentala problem hos ägarna, och bör övervakas och stoppas. Jag är inte redo att förbjuda pälsdjursnäringen, eftersom den i så fall bara skulle flytta till mindre nogräknade länder, men en klok pälsfarmare följer noga de regler som finns. Långa transporter av slaktdjur är ett problem i Europa, som EU bör göra allt för att komma åt.

    Dragsvik, officiellt Nylands Brigad, har funnit sin nisch som en del av marinen med egna specialiseringar. Det betyder att vårt enda svenska truppförbands framtid bör vara tryggad. Ytterligare en garanti för det ger planerna på ett intensifierat försvarssamarbete med Sverige, som förutsätter att vi från finländsk sida har också språklig beredskap att samverka.

    Dricksvatten har vi dessbättre gott om i Finland – i motsats till vad som är fallet i stora delar av världen. Men vi måste värna om vårt rena grundvatten och våra insjöar som ger oss detta vatten.

    Drivkraft, Dynamik behövs i samhället, i alla avseenden: i ekonomin, i politiken, på kulturens område, i organisationslivet o.s.v. Låt oss värna om och uppmuntra våra eldsjälar, våra innovatörer, våra uppfinnare, våra karismatiska personligheter!

    Droger behöver vi däremot inte. Allra viktigast är drogfostran för de unga, som bör få veta att även relativt sett ”ofarliga” droger som hasch kan förstöra livet genom att i värsta fall locka till missbruk av starkare droger och även i bästa fall passivera och den vägen förstöra ett normalt, sunt liv. Införsel av droger bör effektivt stoppas vid gränserna. Vi ska givetvis noga följa erfarenheterna från andra länder och amerikanska delstater som har legaliserat cannabis, eftersom en legalisering onekligen skulle eliminera en del kriminell verksamhet, men steget är långt och för- och nackdelar bör noga vägas mot varandra.

    Dynamik – se Drivkraft! Utan dynamik, utveckling, förändring stagnerar varje samhälle lätt. Det gäller också ett nordiskt välfärdssamhälle, men dess grundvalar måste vi slå vakt om.