Main menu:

Blogg

  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • juli 2018
    M T O T F L S
    « Jun    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  

    Darwinism à la Stubb

    Vår driftiga men stundom lite beskäftiga Europa- och utrikeshandelsminister Alexander Stubb har fått lida lite oförtjänt för sitt EU-tal i Brügge den 17 november. Priset tog A-studios kolumnist Timo Harakka, som för en vecka sidan drog paralleller till nazismen.

    Men visst fanns det kontroversiella element i Stubbs tal. Han efterlyste en ”budgettsar” i kommissionen, med makt att ”hålla medlemsstaterna på den raka och smala vägen”. Termen lär inte ha varit hans eget påhitt, utan sägs ha introducerats från holländskt håll.

    Men för oss som vet vilka envåldshärskare tsarerna i tiderna var, känns termen ändå ytterst främmande. Inte skulle EU må bra av någon despot – upplyst eller inte – som ensam utövar en makt som bör utövas kollektivt, utgående från gemensamt överenskomna spelregler.


    Sedan deklarerade Stubb att euron ”i allt väsentligt blivit en darwinistisk valuta”, och drog till med att ”Survival of the fittest prevails” (ung. de bäst rustades överlevnad triumferar).

    Det var detta Timo Harakka jämförde med nazisternas läror. Det var förstås en grov och ful överdrift, men mer hovsamt kan man undra om inte den gemensamma EU-valutan är avsedd att alls ha drag av det solidaritetsprojekt EU sägs vara.

    Visst, de länder som inför euron ska uppfylla vissa krav – vilket Grekland aldrig gjorde. Men sedan är väl euron inte avsedd att fungera som en mekanism som ska skilja fåren från getterna, och tvinga ut mindre väl rustade länder ur området på löpande band?

    Det är nämligen så darwinismen fungerar, tillämpad på detta fall.


    Kontroversiell var också Stubbs tanke på att kombinera funktionerna som EU-kommissionens ordförande, Europeiska rådets (EU-toppmötenas) president och euroområdets toppmötesordförande i en och samma person, genom att välja denna person till alla tre poster. (Posterna innehas ju nu av José Manuel Barroso, Herman van Rompuy respektive Jean-Claude Juncker.)

    Stubbs modell skulle onekligen ge Europa det enda telefonnummer som Henry Kissinger i tiderna efterlyste, men skulle blanda ihop ministerrådets och kommissionens funktioner och dessutom a priori förutsätta att bägge organen leds av någon från ett euroland. Det mångfaldiga Europa är inte betjänt av en sådan superpresident.


    Priset i märklighet tog dock inte Stubb, utan kristdemokraternas MEP och presidentkandidat Sari Essayah, som förvrängde Stubbs tankar om de AAA-rankade euroländernas ledande roll och konkretiserade det till ett förslag om extra mandat i Europaparlamentet för dessa rikaste EU-länder.

    Man kan förstå att Essayah gärna skulle trygga sitt och KD:s senast bara tack vare valförbund med sannfinnarna erövrade mandat i nästa EU-val genom att utöka antalet finländska mandat, men hennes sjuka tanke skulle ju innebära inget mindre än en återgång till en rösträtt baserad på inkomst och förmögenhet.

    Ett sådant system hör historien till, inte moderna civiliserade samhällen.

    (Först publicerad i Hufvudstadsbladet 28.11.2011)


    Kommentera / Kommentit

    Login