Main menu:

Blogg

  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • september 2018
    M T O T F L S
    « Aug    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

    Det glesnar i lärarleden

    Uttrycket ”Åldern tar ut sin rätt” syftar i allmänhet på diverse krämpor som man får på äldre dagar. Men det kunde också syfta på en del annat.

    Jag är född 1952, och fyllde alltså i fjol 65. Vår generation har nog inga mor- eller farföräldrar i livet. Ja, man är lycklig om man har ens någon förälder kvar. Själv hör jag till den kategorin. Min pappa dog visserligen 2009, vid 87 års ålder. Men mamma, nyss fyllda 95, har jag kvar.

    Då Lovisabygden nyligen tog farväl av engelskläraren Harry C. Farr kom jag att tänka på att åldern tar ut sin rätt också då det gäller de lärare man i sin barn- och ungdom har haft.

    En del av dem hörde till samma generation som ens mor- och farföräldrar, och är sedan länge borta. Det gällde t.ex. min allra första lärare, Tant Ruth (Ekholm) i folkskolans första klasser i Thorsby, numera Kyrkoby skola i Pernå. Min andra folkskollärare Gunnar Backlund var närmare mina föräldrar i ålder, men är också borta sedan många år.

    I Lovisa svenska samlyceum (som det hette på den tiden) hade vi ju sedan många lärare, separata i olika ämnen. En del av dem hörde till mor- och farföräldrarnas generation och har varit döda i många år.

    Då jag började i Lovisaskolan fanns där en del ”riktigt” gamla lärare, som redan hade gått eller just skulle gå i pension. Själv hade jag aldrig Hedvig ”Bocken” van Bockhoven, Erik Pipping eller Margit ”Åse” Åström som lärare, men minns dem väl som gestalter i korridorerna.

    Bland mina egna lärare hörde Dagny ”Santeli” Sandell säkert till de äldsta. Hon var lomhörd, vilket var både en för- och en nackdel. Fördel om man ville kolla det rätta svaret med klasskamrater, alltså… Gammal var också vår slöjdlärare Uno ”Slöjdis” Lindholm, som hade lite kort stubin.

    Sedan följde säkert vår första rektor och högt respekterade historielärare Tyra ”Skarpen” Söderholm, den stundom lite komiska musikläraren Daily Sajalinna och finsklärarna, den gemytliga mormorsgestalten Karin Hirn-Kurkio och den enligt vad jag minns lite stränga Saara Tamminen.

    Också de flesta ur ”föräldragenerationen” av lärare har redan lämnat oss: vår lite originella, självlärda mattelärare Kurt ”Mögle” Haglund, vår andra rektor och inspirerande historielärare Birger ”Snorre” Häggblom, nyligen också hans hustru, handarbetsläraren Margareta, vår fina teckningslärare Ruth ”Ruttan” Palmberg, flickornas gymnastiklärare Ruth ”Struttan” Sandvik, vår lite strikta men humoristiska matte- och fysiklärare Bertel ”Bäti” Seppälä, vår eminanta modersmålslärare, lokalhistorikern Olle ”Slattre” Sirén, vår om jag minns rätt självlärda kemilärare Artur ”Turtur” Törnblom och, i en tragisk bilolycka, vår sympatiska biologi- och geografilärare Stig ”Blondis” Weckman.

    Men så fanns de riktigt ”unga” lärarna, som vi upplevde som nästan jämnåriga. Harry Farr hörde till dem. En annan var religions- och psykologiläraren Ina Hannus, även hon redan borta – liksom naturligt nog de äldre timlärarna i religion, Leo von Martens och min far.

    Nu har min generation av elever visst bara vår tysklärare Hillevi ”Hille” Toimela och pojkarnas gymnastiklärare, sedermera rektorn och skolmatrikelförfattaren Stig ”Jumppis” Andersson kvar. Det har blivit sorgligt glest i leden.

    (Först publicerad som kolumn i Lovisatidningen Nya Östis 8.3.2018. Slöjdlärarens namn är dock rättat här.)