Main menu:

Blogg

  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • april 2018
    M T O T F L S
    « Mar    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  

    En levande landsbygd

    Liljendal i går, Bromarv i kväll, och tidigare under kampanjen Pernå, Lappträsk, Snappertuna, Sjundeå, nordvästra Borgå, östligaste Vanda, västligaste Esbo, Bobäck i Kyrkslätt… Den gemensamma nämnaren är landsbygd, rentav glesbygd – mitt i vårt tättbefolkade Nyland!

    Hur överlever, ja lever landsbygden i Nyland? För att få bloggen klar före midnatt blir det i punktform:

    –         Utan ett levande lantbruk ingen levande landsbygd. Så enkelt är det. Lantbruket är och förblir själva ryggraden i landsbygdens näringar.

    –         Men lantbruket måste kompletteras: binäringar (och då menar jag inte bara biodling…), vidareförädling, direktförsäljning – närmat!

    –         Utan en fungerande infrastruktur ingen levande landsbygd: järnväg, landsvägar, kollektivrafik, vatten och avlopp, el förstås, och inte minst bredband, i fiberkablar!

    –         Till infrastrukturen hör också dagvård och skola, hälsovård, bibliotek, post och annan samhällsservice.

    –         Och så kommer den privata servicen, börjande med bybutiker och hantverk. Vid behov måste bybutiker gynnas och stödjas av samhället – men framför allt av byborna själva!

    –         Företagsamhet i mindre och större skala: stöd för innovationer, produktutveckling, startstöd …

    –         Medborgarsamhället med alla föreningar och frivilligorganisationer. De är byns blodomlopp. Tänk bara på uf-lokalens eller FBK-lokalens betydelse som samlingsplats. Ingen idrott och konditionsverksamhet utan eldsjälar i föreningar och klubbar.

    –         Sist men inte minst: närdemokrati! Våra allt större kommuner borde inte tveka att låta byar, respektive stadsdelar, bestämma en del själva! Byaråd, samråd med föreningar, rådplägning med invånarna.

     Det blev åtta punkter. De borde ha blivit tio eller tolv, så brukar man ha det. Men tiden före midnatt tog slut. Vad säger ni andra: vad glömde jag i hastigheten?

    Kommentar / Kommentti

    Kommentar: Thomas

    Du frågar vad du glömde. En mycket viktig sak blev borta, men det är lätt att förstå, eftersom man aldrig ser den, varken på landsbygden eller annanstans. Planläggningen.

    En levande landsbygd förutsätter att man får bygga och bo. Planeringen går numera ofta i en riktning som vill bevara landsbygden som kulturlandskap eller rekreationsområde. Bebyggelse, småindustri och annat som gör landsbygden levande och dynamisk i tiden görs allt svårare att placera på landsbygden, i glesbygden. Kravet på allt tätare samhällsstruktur är ett direkt hot mot landsbygden, vilken hotar bli ett stort utomhusmuseum.

    Kommentar: bjorn

    Tack, Thomas! Helt riktigt! Jag visste ju att jag hade glömt något i hastigheten. Så går det när man skriver utan disposition, bara rakt av från hjärtat…

    Kommentar: Toby

    Bredbandsförbindelserna är en ödesfråga för företagsverksamheten på landsbygden – tyvärr har Finland valt fel väg då man av hänsyn till det tidigare statsbolaget Sonera, lät operatörerna sköta utbyggnaden och adminisytrationen varvid det blev en affärsverksamhet av utbyggnaden av IT-infrans grundstruktur. Det hela borde förverkligas genom en utbyggnad av operatörsfria nät där konsumenten kan konkurrensutsätta uppkopplingen. Nu kasserar operatörerna in både EU-stödet, statens IT-infrastöd och konsumenternas anslutningsavgifter redan i första skedet av utbyggnaden, med sjukt höga kostnader för konsumenten. Bredbandsnäten borde vara en del av samhällets grundstruktur såsom vägarna, där man får välja vem man handlar med och av medan nätet ägs och förvaltas offentligt rättsligt.
    Vi ser nu hur det gick, Finland (=vi skattebetaler) finansierade uppbyggnaden av Soneras infra- idag är detta nät föremål för internationell spekulation – trots att det är fråga om grundinfra.
    Tänk om motorvägarna plötsligt skulle bli föremål för spekulation av franska eller ryska storbolag ? Hur skulle det då vara med vår strategiska säkerhet?

    Kommentera / Kommentit

    Login