Main menu:

Blogg

  • november 2020
  • oktober 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • november 2020
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  

    En utsträckt hand behövs

    Hur man än mäter har Finland klarat sig bättre i coronaepidemins grepp än de flesta andra länder. Jämförelsen med Sverige är förkrossande – för Sverige, alltså. Men det betyder inte att vi har klarat oss ut ur epidemin, den andra vågen är redan på gång.

    Nu smittas framför allt yngre årsklasser, som tydligen obekymrat rör sig i större skaror och med mindre distanser än vad som vore klokt. De unga kanske resonerar så att de ändå knappast insjuknar med annat än på sin höjd lindriga symptom. Det är väldigt själviskt tänkt. De kan ju i sin tur smitta föräldrar, för att inte tala om far- och morföräldrar.

    Vi vuxna har alla ett ansvar att försöka förklara detta för de unga och tala dem tillrätta. Men detta gäller ingalunda alla unga, själv tycker jag mig ha noterat att yngre passagerare i högre grad än äldre använder ansiktsmasker i allmänna fortskaffningsmedel.

    Minns ni att HUS i våras planerade ett fältsjukhus i parkeringsgrottan i Mejlans för vård av covid19-insjuknade? Det har inte behövts tas i bruk, och hoppas innerligt att det förblir så.

    Visst har det varit stora problem med coronatestning, med ställvis långa köer till testtagning och lång väntan på analysresultaten. Huslab har nu utökat kapaciteten med både egen ny apparatur och inköp av tjänster. Men själva vården av de insjuknade har fungerat mycket väl, med bara några tiotal intagna på sjukhus och i medeltal en handfull i intensivvård.

    Varje sådant fall, och särskilt varje dödsfall, är en tragedi och precis ett för mycket, men låt oss glädjas över att nästan alla insjuknade tillfrisknar.

    Däremot har köerna till annan sjukhusvård förlängts, då personalkapacitet öronmärkts för coronan. Denna s.k. vårdskuld måste avkortas och elimineras under de närmaste månaderna och åren. Detta kostar, och även om staten – i sista hand med våra skattepengar – har lovat stå för kostnaderna för coronatester är det oklart om de statliga pengar som utlovats också för att klara vårdskulden kommer att räcka till.

    Och så finns det så mycket annat som måste åtgärdas i coronaepidemins kölvatten. Alla skolelever och studerande har inte klarat distansundervisningen väl, och behöver nu extra stöd. Många äldre har farit illa av isolering och ensamhet.

    Och många har som känt förlorat sina jobb, tillfälligt eller mer permanent. Den stigande arbetslösheten har gett upphov till ekonomiska och sociala problem av olika slag.

    I ett välfärdssamhälle ska ingen behöva bli lämnad ensam med sina bekymmer och i sin nöd. Både samhället och den tredje sektorns aktörer måste nu sträcka ut en hand till alla som drabbats.

    (Först publicerad i stadsdelsbladet Oulunkyläinen)