Main menu:

Blogg

  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • september 2020
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  

    Fel peka finger åt S-gruppen

    HBL:s ledare 22.2 granskade med fog kritiskt duopolet i vår dagligvaruhandel med två dominerande aktörer, S- och K-grupperna. Av utländska företag har bara tyska Lidl etablerat sig och skaffa sig en marknadsandel av betydelse.

    Vi har ju haft en del mindre inhemska konkurrenter på marknaden, men nu senast köpte Kesko upp Valintatalo och Siwa, medan S-gruppen tog över Stockmanns Delikatessen – sedan varuhuset inte självt klarade lönsamheten. Så här långt träffade HBL:s analys rätt.

    Sedan tog ledaren en lite märklig vändning, då udden riktades mot S-gruppens kommande val och politikernas engagemang i det. ”Ansträng dig en smula. Försök att inte av slentrian rösta på ett bekant politikeransikte”, skriver HBL.

    Då jag väl är just ett sådant bekant politikeransikte och kandiderar för återval i HOK-Elantos fullmäktige har jag några invändningar.

    För det första nämner HBL inte att varken Kesko eller Lidl har några allmänna val alls. I centralkoncernen Kesko röstar bara aktieägarna, i de enskilda K-affärerna knappast någon alls. I Lidl finns inte ens aktieägare, utan företaget ägs av den tyska familjen Schwarz stiftelse. Insynen i bägge fallen är nog nära noll.

    För det andra tror HBL att de politiskt förtroendevalda i andelslagen kan fixa fördelar för dessa andelslag. Jag känner närmast till HOK-Elanto, där det nog inte fungerar så. Det finns ju klara jävsregler, som förhindrar en sammanblandning av roller som till exempel kommunalpolitiker och förtroendevald i andelslaget.

    Ett exempel kan också belysa situationen konkret. HOK-Elanto har en lägre marknadsandel i Vanda, vilket historiskt beror på att ”borgerliga” HOK var svagt här, men nu på att det inte går att hitta tomter för S-affärer. Och detta trots att det finns flera Vandapolitiker bland andelslagets förtroendevalda…

    Ett annat exempel: då Kesko köpte Valintatalo och Siwa, tvingades man avstå några affärsutrymmen till S-gruppen. Men många fler är exemplen på att Kesko avundsjukt via fastighetsbolagen slagit vakt om de tömda lokalerna så att varken S eller Lidl kan ta över dem.

    För det tredje har HBL av någon orsak inte ett gott ord att säga om själva andelsrörelsen och dess ideologi – filosofi, om man så vill. Idén är ju att inte alstra vinst, utan ge medlemmarna så fördelaktiga varor och tjänster som möjligt.

    Förvisso ska inte verksamheten gå på förlust, utan ett överskott krävs för att man ska kunna investera i och utveckla verksamheten. Men en stor del av överskottet betalas tillbaka till andelsägarna, i form av bonus på upp till fem procent.

    Dessa ägare är för HOK-Elantos del över 600 000.

    Ideologin har fungerat. Det är ingen slump att andelslagets affärer har fördelaktigare priser än Keskos motsvarande. I gengäld kan enskilda K-köpmän säkert delvis erbjuda mer individuella utbud.

    Den nya uppstickaren Lidl har, låt vara med en bråkdel av varuutbudet hos de inhemska aktörerna, skärpt priskonkurrensen på ett för alla konsumenter välkommet sätt. Jag ser fram emot att också andra kedjor skulle etablera sig!

    Förresten har ju både S- och K-gruppens affärer ett slags ”Lidl” inom sig, i form av egna, fördelaktiga varumärken. Men så har de så mycket mer därtill.

    Och för det fjärde vore det väl ändå för mycket begärt att förvänta sig att politiker i S-gruppens organ medvetet skulle arbeta för att minska de egna marknadsandelarna – vilket företag fungerar så?

    Däremot bevakar vi i HOK-Elantos fullmäktige kundernas/andelsägarnas intressen då det gäller till exempel produkturval och bonusnivåer. Vad urvalet beträffar har det särskilt handlat om ekologiska och närproducerade livsmedel, där andelslaget gjort stora framsteg. Liksom med andra miljöåtgärder.

    Själv har jag under den gångna perioden fått igenom två motioner om svensk korridorskyltning, för Prismornas del redan verkställd. Partipolitiken spelar en helt underordnad roll i diskussionerna i både fullmäktige och förvaltningsråd.

    Och förresten: det sitter nog inga politiker i HOK-Elantos styrelse, utan helt professionella krafter.

    (Först publicerad som debattartikel i HBL 2.3.2020)