Main menu:

Blogg

  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • juli 2018
    M T O T F L S
    « Jun    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  

    Finland i Europa och världen

    Den riksdag vi nu väljer kommer också att ha betydelse för vår utrikes- och säkerhetspolitik. Ändå diskuteras den också denna gång alltför sparsamt i valrörelsen. Låt mig försöka sätta lite fart på debatten.
    Först EU. Långt över hälften av den lagstiftning riksdagen tar ställning till härstammar från EU. Det handlar oftast inte alls om regelrätt utrikes- eller säkerhetspolitik, utan om – tja, allt mellan himmel och jord.
    Jag vet det så väl, eftersom jag som gen.sekr. för Svenska riksdagsgruppen har det hart när omöjliga uppdraget att två gånger i veckan bereda Stora utskottets möten för våra medlemmar Håkan Nordman och Elisabeth Nauclér, men också för våra andra ledamöter. Andra ledamöter eftersom säkert 90 procent av Stora utskottets EU-relaterade ärenden i själva verket sänds till respektive specialutskott för utlåtande. De handlar ju om lantbrukspolitik, finanspolitik, socialpolitik, kultur, kommunikationer – ja , allt man kan tänka sig.
    I det avseendet är EU-politik bara till en liten del utrikespolitik, och för det mesta en förlängning av inrikespolitiken. Däremot är EU-politiken i den betydelsen utrikespolitik att den handlar om vilket inflytande Finland har.
    På allmänna ministerrådets möten representeras Finland inte längre av utrikesministern, utan av Europaminister Astrid Thors, så EU-politiken har legat i goda händer. Finland ska vara aktivt i EU för att trygga sina påverkningsmöljigheter!

    Men inte bara i EU, utan också både bilateralt och globalt. Goda relationer till alla länder – lite nedkylda dock till totalitära diktaturer som Nordkorea, Vitryssland, Zimbabwe et cetera – bör vara ledstjärnan. Med särskild tonvikt på alla grannländer, förstås. Finland siktar ju snart på ”den nordiska platsen” i FN:s säkerhetsråd, och den vore en god plattform för ett större globalt engagemang.
    Biståndspolitiken är en central del av utrikespolitiken. Finland måste äntligen under nästa valperiod nå upp till det av FN för länge sedan rekommenderade målet 0,7 procent av BNP. Här finns inget rum för kompromisser med sannfinnarna… men däremot behov av att kvantiteten kombineras med kvalitet.
    Klimatpolitiken är en ny dimension. EU måste föregå med gott exempel, men förmå både uländer och inte minst de stater som är stadda i stark ekonomisk utveckling (Kina, Indien, Latinamerika o.s.v.) att bära sin andel av ansvaret.
    Uländerna bör vi hjälpa att göra det, medan vi bör kräva att Kina & Co själva bär sitt ansvar, i stället för att som nu konkurrera med oss på en global marknad som snedvrids av deras totala avsaknad av hänsyn till miljön – och i många fall till demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.
    Krishantering är ett annat centralt element. Då det gäller fredsbevarande och krishantering hör Finland till stormakterna, och så bör det förbli. Afghanistan är ändå ett besvärligt gränsfall då det i praktiken handlar om ett regelrätt (eller snarare regelvidrigt) inbördeskrig. Finland och hela det internationella samfundet gör klokt i att så snabbt som möjligt övergå från militär till civil krishantering i detta krigshärjade land.
    Konfliktlösning är ett tredje element, nära sammanknippat med både bistånd och krishantering. Namn som Martti Ahtisaari och Elisabeth Rehn förpliktar.
    Och så respekten för demokrati och mänskliga rättigheter, som bör genomsyra ALL utrikespolitik, både bi- och multilateral.

    På en valdebatt på Gamla studenthuset i förra veckan fick jag och de andra paneldeltagarna (bl.a. Erkki Tuomioja, Paula Lehtomäki, Anni Sinnemäki och Paavo Arhinmäki) besvara frågan vad som är allra viktigast för vår säkerhet: bistånd, krishantering eller militärt försvar? Alla utom sannfinnen svarade biståndet, vilket också visade sig motsvara folkets yttring i någon gallup.
    Men lyckligtvis kom jag åt att tillägga att de tre bildar en logisk helhet: bistånd är på lång sikt viktigast för att minska klyftor och konflikter i världen, men ibland behövs krishantering som ett komplement, och för att vi ska kunna delta i den krävs en trovärdig militär försvarsmakt. Förutom att försvaret också är vår livförsäkring, förstås.

    Därmed är vi inne på den försvarspolitiska biten av säkerhetspolitiken. Allmän värnplikt bör förbli basen, vi behöver inte skjutglada och -galna yrkessoldater som rekryteras på andra än demokratiska grunder.
    För att klara av de kraftigt stigande materielkostnaderna behövs nordiskt samarbete både med anskaffningar och i form av en arbetsfördelning i luften och till havs. Och kompabilitet med andra EU-länders försvar, av vilka de flesta bygger sitt på Nato.
    Vad Natomedlemskap beträffar hör jag inte till de aktiva förespråkarna. Vårt behov är starkt ifrågasatt, och det finns också nackdelar med att hamna under ett kärnvapenparaply.
    Men jag stänger inte dörren för gott. Kanske vi en dag tillsammans med Sverige och förhoppningsvis också Österrike är redo att gå med. Men det förutsätter en exakt uppfattning om för- och nackdelar, om kostnaderna och om de säkerhetspolitiska konsekvenserna.
    Och så förutsätter det en folkomröstning, precis som inför EU-medlemskapet.

    Det skulle förstås finnas hur mycket som helst att skriva om utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken, men detta har redan blivit långt. Jag vågar hoppas på debatt!

    Kommentar / Kommentti

    Kommentar: Robin

    Allmän värnplikt i Finland är väl de flesta överens om men argumenten är nog sakligare än att yrkessoldater skulle vara ”skjutglada och -galna”. Där dras en hel yrkesgrupp över en Rambo-kam med oanalytisk nonchalans.
    Vad gäller Nato har Ole Norrback nyligen i Hbl argumenterat tydligt för ett medlemskap – det var en tydlig argumentation i stället för det i Finland allmänna, och av Björn omfattade, sittandet på stängslet.

    Kommentar: bjorn

    Naturligtvis finns det seriösare argument för den allmänna värnplikten, men ett av problemen med yrkesarméer är just den snedvridna rekryteringen.
    Vad Nato beträffar sitter vi alltså på stängslet tillsammans med Sverige och Österrike.

    Kommentar: Robin

    I gott, men begränsat, sällskap. Att (2) andra inte definierar sin ståndpunkt håller inte som argument för att själv låta bli.

    Kommentar: bjorn

    Ja, med betoningen på gott. Och sedan finns ju Irland, Cypern och Malta bland EU-länderna utanför Nato, och så Schweiz. Det blir sju västeuropeiska länder.

    Kommentar: Robin

    Du glömde Liechtenstein, San Marino, Monaco, Andorra och Vatikanstaten.

    Kommentar: bjorn

    Hade tänkt tillägga ”plus lilliputtarna”, men avstod.
    Men mer seriöst: jag ser för- och nackdelar med ett Natomedlemskap och de bör noga vägas mot varandra. Tillsvidare ser jag större nackdelar, men läget kan förändras.

    Kommentera / Kommentit

    Login