Main menu:

Blogg

  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • oktober 2018
    M T O T F L S
    « Sep    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  

    Fribiljetter det enda rätta – och lätta

    De gamla kortläsarna i Helsingforsregionens regiontrafiks bussar, spårvagnar, metro och tåg börjar vara slutkörda, det vet alla som råkat ut för att man tvingas trycka och trycka utan att automaten registrerar biljetten. Det var alltså dags att skaffa nya. Det var också naturligt att den nya generationens kortläsare skulle baseras på pekskärmsteknik, den är ju tidens melodi och saknar mekaniska delar som lätt slits och går sönder.

    Däremot är pekskärmar ju inte alls en bra lösning för synskadade.  De kan inte förses med punktskrift och inte ens med andra upphöjda symboler som i de gamla automaterna. Därför krävs andra lösningar.

    Till saken hör också att det snart bara i bussarna kommer att finnas kvar personal som kan sälja biljetter och hjälpa till vid ”stämplingen” av biljettkort. Biljettförsäljningen i närtågen och spårvagnarna kommer snart att upphöra, och antalet konduktörer på närtågen att reduceras så att de finns kvar bara på kvällstågen och i ungefär vartannat tåg under morgnar och på dagtid.

    Det betyder att det inte bara är pekskärmarna som är problemet för synskadade, utan en ännu mer elementär omständighet: hur veta var kortläsarna finns, i tåg och spårvagnar, och särskilt på stationerna och perrongerna? Det här påpekade jag i HRT:s styrelse redan första gången vi diskuterade de synskadades situation.

    Här är det också viktigt att påpeka att det inte är rätt att göra synskadade beroende av medpassagerares hjälpsamhet. Visst är det fint om någon hjälper till exempel med att berätta vilken buss eller spårvagn som kommer till hållplatsen, men om ingen finns till hands? Därför ska också bussar alltid stanna då det står någon med vit käpp på hållplatsen. 

    Allt som allt finns det bara en lätt och rätt lösning på biljettproblemet: fribiljetter. Den nuvarande gränsen för fribiljett i regiontrafiken är som känt en 90 procents synskada. VR lär dra gränsen vid 65 procent – och det har ju inget med pekskärmar eller avsaknad av personal att göra. De synskadades organisationer har föreslagit gratisresor i regiontrafiken för personer med minst 50-procentig synskada.

    Jag kan glädja läsarna av denna tidning med en god nyhet: då HRT:s styrelse vid sin inofficiella aftonskola i förra veckan diskuterade frågan, gavs tjänstemännen i uppdrag att bereda ett förslag utgående från denna 50 procents gräns!

    Beslut i frågan fattas först senare, då alla biljettpriser för nästa år slås fast, men jag har på känn att det kan gå vägen. Beslutet ska visserligen godkännas också av medlemskommunernas representanter på bolagsstämman, men det brukar vara en formalitet.

    Ekonomiskt är detta ingen stor fråga för HRT, men för de synskadade är den principiellt desto större.

    Det gäller att minnas att gratisresor för synskadade inte har socialpolitiska motiv – det finns ju synskadade i olika inkomstkategorier. Däremot dikteras de av rent praktiska och säkerhetsrelaterade skäl, precis som då det gäller personer med småbarn i vagn eller kärra. Då de först fick börja åka gratis i bussarna var det för att de inte skulle behöva lämna barnet ensamt mitt i bussen medan de går fram till chauffören och betalar eller stämplar biljetten. Principen utvidgades sedan till att gälla andra färdmedel än buss, trots att logistiken i dem inte behöver vara lika besvärlig.

    För synskadade är det väl i princip rakt tvärtom: de kunde betala för sig i bussarna, medan det är eller blir betydligt svårare i spårvagn, metro och tåg. Men för enkelhetens skull är det bäst med ett enhetligt system i alla fortskaffningsmedel.

    Jag hoppas att jag senare i höst kan gratulera de synskadade till en seger!

    (Först publicerad i Finlands svenska synskadades tidning Finlands synskadade)