Main menu:

Blogg

  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • september 2018
    M T O T F L S
    « Aug    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

    Fullmakt, men inte full makt

    Tre av de fyra fullmäktigeförsamlingar jag sitter med i råkade denna vecka ha möten dagarna efter varandra. I tisdags samlades Nylands landskapsfullmäktige – det indirekt av kommunerna valda organet, alltså. Onsdag kväll hade vi, såsom alltid varannan vecka, stadsfullmäktigemöte i Helsingfors. Och på torsdagen möttes Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikts (HNS/HUS) fullmäktige.

    I det sistnämnda organet är jag inte medlem, men som styrelsemedlem i HNS förväntas jag delta. Mitt fjärde fullmäktige, som inte hade möte denna vecka, är andelslaget HOK-Elantos – där jag för tillfället inte utövar min rösträtt eftersom jag sitter i förvaltningsrådet. Här är det – i motsats till i republiken Finland – rätlinjigt: sitter man i ”regeringen” ska man inte utöva rösträtt i ”riksdagen”.

    Veckans tre fullmäktigemöten å rad – alla alltså med kommunala eller samkommunala förtecken – får mig osökt att reflektera över dessa beslutande församlingars ställning och maktutövning.

    Först lite ”fakta”, för enkelhetens skull från alltid lika pålitliga(?) Wikipedia: ” I organisationer som har många fysiska medlemmar kan det vara opraktiskt att kalla samman alla till ett medlemsmöte, varför en fullmäktigeförsamling kan ersätta medlemsmötena (eller motsvarande) helt eller äga medlemsmötenas funktion mellan dem.”

    Detta gäller ju minsann Helsingfors stad, som har över 630 000 invånare, HOK-Elanto som har ungefär lika många medlemmar, för att inte tala om HNS eller landskapet Nyland, som bägge har närmare 1,7 miljoner invånare. Det säger sig självt att man inte kan samla alla till torgmöten som i det forna Greklands stadsstater eller det forna Island.

    Sedan etymologin. Så här säger allvetande Wikpedia: ”Ursprungligen är termen en kollektiv pluralform av fullmäktig, som kan tolkas som ’person med fullmakt’ (en fullmäktig, flera fullmäktige). Numera används singularformen sällan; oftast brukas synonymen fullmäktigeledamot i stället.”

    Det här visste säkert de flesta. Person med fullmakt, alltså, fullmakt av kommun- eller landskapsinvånarna, i fallet andelslaget medlemskåren. Den fullmakten kan ges direkt, såsom i kommunalval eller allmänt andelslagsval, eller indirekt såsom i fallet med landskapen och sjukvårdsdistrikten.

    Fullmakt är ändå inte det samma som full makt. Visserligen är fullmäktige i allmänhet enligt lag eller statuter en organisations ”högsta beslutande organ”, men så finns det alltid både formella och mer praktiska inskränkningar av denna beslutande makt. Eller som Wikipedia helt riktigt definierar det: ”beslutande eller övervakande grupp eller församling”. Kursiveringen är min.

    Jag illustrerar med exempel från den gångna veckans fullmäktigemöten:

    Landskapsfullmäktige godkände såsom traditionen bjuder enhälligt verksamhetsrapporten och bokslutet för fjolåret. Likaså enhälligt justerades (höjdes) de egna arvodena och styrelsemedlemmarnas, lite.

    Det enda vi röstade om var förslaget till generalplan för Östersundom, då de gröna alltjämt ansåg att natur- och miljövärden inte tillräckligt beaktats. Det är ju just dessa som har fördröjt planeringen, och i varje ny fas av arbetet har dessa värden beaktats mer än i de förra. Och så lade vi nästan enhälligt till en ”kläm” om att kollektivtrafiken från Sibbo österut inte kan baseras på matartrafik till en eventuell metro i Östersundom, utan måste få egna lösningar såsom lokaltåg till Borgå. Väl så, som ett fromt önskemål…

    Stadsfullmäktige hade förstås en mer diger agenda. Men bortsett från ett antal motioner, vilkas behandling drog ut över midnatt, var det inte mycket vi röstade om. T.ex. miljörapporten för fjolåret antecknades bara för kännedom.

    Det enda stadsplaneärendet som väckte debatt var den exakta dragningen av en ny spårvagnslinje från Fiskehamnen till Böle. Men också den planen var cementerad, så mitt förslag om att be om en alternativ ruttdragning, som hade bevarat Vallgårdsdalen som det grönområde den är, vann bara minimal genklang.

    Ja, och så såg förstås sannfinnarna och de blå till att vi tvingades rösta om huruvida vi ska följa JO:s direktiv om att låta också icke-helsingforsare slippa betala för hälsocentralbesök, eftersom helsingforsare inte behöver göra det. Den här linjedragningen har gett tidningsrubriker.

    Men visst fick fullmäktige sedan utöva sin (full)makt då det gällde att besluta om motioner om sådant som veganmat, sopkärl, frisbeegolfbanor och belysningen på enskilda gator… Så nog lyckades vi få mötet att dra ut till sex och en halv timme. Plus gruppmöten före det.

    Däremot avverkades HNS fullmäktigemöte på drygt två timmar, inklusive gruppmöten. Verksamhetsberättelse och bokslut klubbades enhälligt, och resten av ärendena (bl.a. försäljningen av Tölö sjukhus) klubbades av utan diskussion. Allt var ju så väl förberett av den styrelse där jag sitter…

    Förresten: HOK-Elantos fullmäktige är nog det mest maktlösa av alla de jag har erfarenhet av. Dess möten är informationstillställningar. Inte för att förvaltningsrådet heller har någon verklig makt. I förra veckan skulle vi godkänna andelslagets strategi, men fick veta att det var ”take it or leave it” som gällde, så gissa om styrelsens förslag klubbades igenom…

    Summa summarum undrar man alltså ibland över fullmäktiges ställning och makt. Ingen full makt, precis, knappast ens halv makt. Borde termen ändras till delmäktige?

    (Först publicerad på kommunförbundets webbsida kommuntorget.fi 15.6.2018)