Main menu:

Blogg

  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • juli 2018
    M T O T F L S
    « Jun    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  

    G som i Gallup, Generationsväxling, Genmodifiering (GMO), Glesbygd, Godtycke, Grannar, Grekland, Grundlagen, Grundlagsutskottet, Grundrättigheter, Grundtrygghet, Grundvatten, Gruvor, Grävande journalister, Grön, Guld och gröna skogar och Gymnasier

    Gallup, George (1901–84) skulle rotera i sin grav om han visste hur ofta hans namn missbrukas. Tidningar, radio och tv gör enkäter med 3, 5 eller 10 människor, intervjuade på gatan, och så kallar de det en gallup… En regelrätt gallup, opinionsmätning, ska göras med ett tilläckligt stort och representativt urval människor. Därför blir också sådana regelrätta mätningar av partisympatierna ofta missvisande för SFP:s del: de görs på finska, även med ett sampel på 1000 är högst cirka 60 finlandssvenskar med – och dessutom, om man ser till Svenska riksdagsgruppen som helhet, är ju Åland alltid utanför Och så måste man ju upprepa klyschan att riksdagens sammansättning inte avgörs av gallupar, utan i val.

    Generationsväxling skrev jag redan om under Familjeföretag. Jag har en känsla – faktiskt utan att veta exakt, man ska alltid ärligt medge det man inte vet – att generationsväxlingar i lantbruket är någorlunda väl skötta från samhällets sida. Däremot är andra familjeföretag alltjämt problematiska. Många riskerar att vara tvungna att sälja ut sina företag för att arvingarna inte har möjlighet ett betala arvsskatten. Lösningen är enkel: ingen arvsskatt så länge kapitalet stannar i företaget, utan bara en överlåtelseskatt om och då någon realiserar sin andel. Det skulle rädda många företag och därmed arbetsplatser.

    Genmodifiering, även kallad GMO ställer jag mig kritiskt tveksam respektive avvisande till. Kritiskt tveksam är jag då det gäller odlingsväxter, där det kanske trots allt handlar bara om en någorlunda oskyldig, påskyndad förädling. Har vi moralisk rätt att säga absolut nej om GMO-majs eller -ris eller -soja kan rädda världen från hungersnöd? Men naturligtvis har varje land eller landsdel (t.ex. Åland) rätt att deklarera sig som en GMO-fri zon, och ett absolut minimikrav är att alla GMO-produkter tydligt ska uppges i varudeklarationer och på butikshyllor, så att konsumenten har ett fritt val. Genmodifierade djur – här kunde man redan tala om genmanipulerade – avvisar jag däremot bestämt. Visserligen är det väl också bara påskyndad förädling, men här leker människan redan Gud – eller Darwins assistent. GMO är en av stötestenarna i det planerade frihandelsavtalet mellan EU och USA, det s.k. TTIP, som jag återkommer till.

    Glesbygden har vi råd att värna om. Också en stadsbo måste unna de som vill bo på landet och i glesbygden deras rätt att välja var de vill leva. Och handen på hjärtat, stadsbo: då du åker ut till sommarstugan eller besöker släkt och vänner på landet, visst vill du väl att vägarna ska vara i någorlunda skick och att det finns en butik där framme? Försämrad kollektivtrafik har gjort det svårare att utan bil bo på landet, och särskilt i glesbygd, men å andra sidan möjliggör distansarbete det. Men glesbygden lever inte av ren luft och vackra ängar allenast, det måste också vara möjligt att idka näringar där. Och att etablera
    företag och bygga utanför s.k. planerat område, vilket ofta nu är ett problem.

    Godtycke upplever många medborgare att de utsätts för från myndigheters sida då deras ansökningar om dagisplats, hyresbostad, sjukpension etc. behandlas. Den känslan är förstås ofta subjektiv, men ofta finns det i bakgrunden brister i kompetens eller resurser, i värsta fall också brist på god vilja. I ett rättssamhälle ska ingen bli utsatt för en godtycklig behandling.

    Grannar ska man helst komma väl överens med på det personliga planet. Men samma regel gäller också stater emellan. Vi har tre genomgoda och pålitliga grannländer: Sverige, Norge och Estland. Det ligger en djup symbolik i att också de finskspråkiga numera har det vi finlandssvenskar alltid haft: ett självständigt grannland som har ett besläktat språk, ett broderfolk. Och sedan har vi ju en granne till, den största och den som vi har den överlägset längsta landgränsen med, Ryssland. Om en drastisk parallell tillåts, för att illustrera: på samma sätt som vi inte kan beskylla judarna som folk då vi inte alltid gillar staten Israels politik, kan och får vi inte stämpla det ryska folket för vare sig tsarens framfart i tiderna, Sovjetunionens grymma diktatur eller president Putins nuvarande politik. Vi ska vara goda vänner med det ryska folket. Till det officiella Ryssland, dess president och regering bör vi i alla lägen försöka upprätthålla så goda relationer som möjligt, men förbehåller oss samtidigt rätten att öppet kunna kritisera missförhållanden såsom en haltande demokrati, kränkning av medborgerliga rättigheter, korruption – och ett aggressivt beteende gentemot grannländer, i strid med internationell rätt. Och vi har nog all anledning att upprätthålla vår gränsbevakningskapacitet på minst nuvarande nivå – och då menar jag inte i först hand längs gränserna mot Sverige eller Norge.

    Grekland har redan länge varit EU:s och eurons sorgebarn nummer ett. Medan Irland har återhämtat sig från krisen – liksom Island utanför EU – och Portugal är på god väg och Spanien förhoppningsvis aldrig sjunker så lågt, har Grekland förblivit ett problem. Nu har ändå en uppgörelse nåtts om hur Grekland med bara ett litet uppskov ska börja betala tillbaka sina skulder. Det kanske, ironiskt nog, behövdes en militant regering som lyckas få grekerna med sig, men det återstår förstås att se hur det i längden går. Inför vårt riksdagsval kommer Grekland än en gång av somliga att utnyttjas som ett argument, men jag undrar vilken tyngd det har. Vi har våra säkerheter, och ser inte mellan fingrarna med andras skulder. Vi har en stolt tradition av att ha tagit hand om våra egna.

    Grundlagen är till för att följas. Det har regeringen fått en nyttig påminnelse om i samband med vårdreformen. Grundlagens stadganden om demokrati är inte tomma ord.

    Grundlagsutskottet i riksdagen är som känt det organ som auktoritativt tolkar grundlagen. Systemet med ett parlamentariskt sammansatt organ för detta ändamål kan alltid diskuteras, och alternativet vore ju en helt oberoende författningsdomstol av den typ som finns i Tyskland. Jag tycker ändå att grundlagsutskottet har lyckats hävda sin integritet. Det visade ju att det står på sig också i en fråga, vårdreformen, där hela regeringen och de två största regeringspartiernas ledare hade trampat i klaveret. Det bevisar att utskottet inte låter sig påverkas av politiska hänsyn.

    Grundrättigheter uppfattas ibland snävt som syftande bara på demokratiska rättigheter eller bara på t.ex. ekonomiska och sociala. Men begreppet är vidare än så, och kan grovt uppdelas i mänskliga rättigheter sådana de definieras främst i FN:s deklaration och medborgerliga rättigheter, som definieras i den egna lagstiftningen, börjande med grundlagen. Och de grundläggande mänskliga rättigheterna gäller inte bara det egna landets medborgare, utan alla.

    Grundtrygghet har jag redan behandlat under B som i Bastrygghet.

    Grundvatten har jag likaså behandlat under D som i Dricksvatten.

    Gruvor har vi varierande erfarenheter av, och den senaste är på ett lite ironiskt sätt tudelad. I en tid då gruvverksamheten i Finland i huvudsak tyvärr har övergått i utländsk ägo, är Talvivaara ett inhemskt projekt. Och just detta projekt verkar nu bli en total flopp och miljökatastrof– om man inte hittar utländska investerare/köpare. Vart har vårt gruvkunnande försvunnit?

     

    Grävande journalister behöver vi. Ett aktuellt exempel, där det visserligen inte krävdes att det grävdes särskilt djupt, var då en Yle-journalist fäste uppmärksamhet vid en passus i SFP:s valprogram som kräver att skatteprogressiviteten minskas. Partiledningen har efter diverse förklaringar medgett att formuleringen inte var riktigt lyckad. Det var klokt, eftersom man inte ska hänga sin valframgång eller regeringsmedverkan på diffust formulerade krav.

    Grön i betydelsen miljö- och naturmedveten hade jag varit redan långt innan de gröna hade uppfunnit sig själva. Men jag är en förnuftsgrön, inte en fanatisk eller emotionell grön.

    Guld och gröna skogar lovas det ofta inför val. Ett gott råd till väljarna kunde vara att alltid fråga dem som lovar mycket vad det kostar, och hur det ska finansieras. Då förvandlas guldet lätt till sand och de gröna skogarna till aska.

    Gymnasierna är allmänbildande skolor inte bara för dem som tänkt sig akademiska studier utan också för alla dem som inte vid 15 års ålder är säkra på vilket yrke de ska välja. Gymnasiestudier är aldrig ”bortkastade”, eftersom allmänbildning per definition inte kan vara det. Till allmänbildningen hör bl.a. kunskaper i så många språk som möjligt. Då vårt nät av gymnasier på sina håll ifrågasätts är lösningen enkel: administrativt sammanförda regiongymnasier med verksamhet på flera orter.