Main menu:

Blogg

  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • maj 2018
    M T O T F L S
    « Apr    
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28293031  

    Hellre nerifrån upp än uppifrån ner

    Det har glimtat till lite strimmor av hopp om att landskapsreformen och därmed landskapsvalet åtminstone skulle skjutas upp, så att man skulle hinna eliminera de värsta gjutfelen. Det föregående hoppfulla ögonblicket var då regeringen Sipilä höll på att falla, eller stå inför en regelrätt ombildning.

    Det hoppet försvann dock lika snabbt som det hade uppstått, då regeringen fortsatte som om ingenting hade hänt trots att dess bas vacklar betänkligt. Denna vecka har ändå ett nytt hopp tänts då regeringspartiernas oenighet om hur den oheliga treenigheten vårdreform, landskapsreform och valfrihet ska ros i hamn åter dykt upp.

    Det är säkert trots allt bäst att bereda sig på val till landskapsfullmäktige redan i samband med presidentvalet i januari nästa år. Knappt har vi klarat av kommunalvalet, så skulle det alltså vara dags igen.

    Landskapen ska som känt enligt regeringens planer ta över social- och hälsovården från kommunerna. För att projicera det på Nyland kan man förenklat säga att det säkert – som hittills – låter sig göras för specialistsjukvårdens del. Vi har ju redan HNS, Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt, för ändamålet.

    Men hur landskapet skulle vara bättre skickat än kommunerna att också ta hand om bashälsovården – läs: hälsocentralerna – vete fåglarna. För att inte tala om socialvården: barnskyddet i Esbo, rusvården i Hangö, äldreomsorgen i Lovisa och så vidare. Det bara låter inte riktigt klokt…

    Inför landskapsvalet har sedan framför allt två farhågor dryftats: att riksdagsledamöterna besätter också landskapsfullmäktige, och att mindre orter blir utan egen direkt representation.

    I landskapet Nyland tillspetsas bägge dessa farhågor. Om de 35 riksdagsledamöterna från Nylands valkrets och de 22 från Helsingfors alla skulle ställa upp i landskapsvalet kunde de besätta en klar majoritet av de 99 mandaten. Det skulle inte lämna mycket utrymme för andra.

    Enligt gjorda kalkyler skulle en kommun av t.ex. Lovisas storlek knappast få en egen medlem vald till landskapsfullmäktige, och ännu mindre kommuner har än mindre chanser. Det är naturligtvis illa.

    Vad den förra farhågan beträffar, har SFP:s partiordförande Anna-Maja Henriksson kastat fram tanken på en gentlemannaöverenskommelse mellan partierna om att riksdagsledamöter inte skulle ställa upp i landskapsvalet. Knappast går alla partier med på det, men kanske hennes eget parti tänker i sådana banor?

    Det är staten som genom en förhöjd statsskatt (kompenserad av en i motsvarande grad sänkt kommunalskatt) kommer att finansiera landskapens verksamhet. Om det dessutom är riksdagsledamöter som ska styra och ställa i landskapen blir det lätt för mycket av ”uppifrån neråt”.

    Hellre borde man hylla principen nerifrån uppåt, för det är ju där ”nere” de medborgare finns som landskapen ska betjäna.

    (Först publicerad som kolumn i Nya Östis 29.6.2017, samma dag kom grundlagsutskottets besked om att reformen inte fyller grundlagens krav)