Main menu:

Blogg

  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • februari 2018
    M T O T F L S
    « Jan    
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728  

    Helsingfors har råd att tänka mer socialt än regeringen

    Det ekonomiska läget är alltjämt oroväckande. Tillväxten är minimal, ja nästan obefintlig. Arbetslösheten håller sig segt kvar på en bara alltför hög nivå. Den offentliga sektorns intäkter växer knappt alls.

    I det här laget är det inte lätt att få ekvationen att gå ihop. Å ena sidan förblir resurserna begränsade, å andra sidan är behovet större än någonsin att se till att ingen lämnas därhän. Helst borde det finnas utrymme att stimulera den ekonomiska tillväxten åtminstone i vår stad, eftersom regeringen och marknadskrafterna inte lyckas göra det i hela landet.

    Att hålla fast vid det överenskomna produktivitetsmålet för driftsutgifterna blir enligt vår uppfattning allt mer utmanande. Det baserar ju sig på föregående års befolkningstillväxt, vilket innebär att det inte beaktar att folkmängden och därmed behovet av service ökar också under pågående budgetår.

    Tillväxten kan bli särskilt stor mot bakgrunden av det exceptionellt stora antalet asylsökande, av vilka många som får asyl eller uppehållstillstånd väntas söka sig till huvudstadsregionen. Och kommer att behöva bostäder, dagvårds- och skolplatser, hälsovård och socialvård.

    Det extra anslag på tio miljoner som lades till i årets budget för integreringen av asylsökande måste få en uppföljning nästa år. Utöver stadens egen verksamhet borde också andra utbildningsanstalters och medborgarorganisationers verksamhet stödas så att de asylsökande kan integreras också i medborgarsamhället, på något av landets nationalspråk.

    Men minns att de resurser som de nya invånarna behöver i form av service är en investering för framtiden. Flyktingarna kan förbättra vår åldersstruktur och blir efter en framgångsrik integrering framtida löntagare och entrepenörer, ja skattebetalare.

    Att också prisindex stiger med bara cirka en procent är ett mindre problem, eftersom det ju betyder att också kostnaderna stiger bara obetydligt. Men att sedan dra bort produktivitetsprocentenheten från summan på drygt två procentenheter betyder ju att driftsutgifterna skulle få stiga med bara cirka en procent.

    Det är enligt SFP:s stadsfullmäktigegrupp en stor utmaning. Men kanske vi också för nästa år finner en kreativ lösning på dilemmat så att vi inte formellt behöver avstå från produktivitetsmålet utan som under de två senaste åren i sämja kan kringgå det? Det tål också att upprepas att det måste handla om en verklig ökning av produktiviteten, och inte om nedskärningar av servicen.

    I väntan på att bashälsovården och i värsta fall också hela socialvården kommer att överföras till ett nytt regionalt organ – landskap eller något annat – bör Helsingfors enligt vår uppfattning också nästa år hålla fast vid avgiftsfria hälsocentral- och laboratoriebesök och vid bara moderata höjningar av övriga social- och hälsovårdsavgifter, inklusive dagvårdsavgifterna. Och naturligtvis håller vi fast vid alla barns rätt till också heldagsdagvård. Helsingfors har råd att tänka mer socialt ansvarsfullt än landets nuvarande regering.

    SFP:s fullmäktigegrupp prioriterar också inför nästa års budget utbildningen allra högst. Vi får inte pruta på undervisningens kvalitet och inte heller på ett skolnätverk som innebär rimliga skolresor särskilt för de yngre barnen, också för de svenska. I Helsingfors kan inte avstånden mätas i kilometer utan bör mätas i tid, i kommunikationsmöjligheter och i skolvägens trygghet.

    Högt vill vi också prioritera skapandet av nya arbetsplatser. Det får inte stanna vid en tom fras att Helsingfors ska vara landets företagsvänligaste stad! Bara så tryggar vi också fundamentet för den offentliga ekonomin.

    Bland våra övriga utmaningar märks de minskade intäkterna från Helen och hamnen efter bolagiseringarna, övergången till ett nytt ledningssystem och en ny förvaltningsstruktur, och inte minst det faktum att nästa år är kommunalvalsår – oberoende av om valet hålls i april eller oktober.

    Många kommer att känna sig lockade att fria till väljarna och glömma det sunda förnuftet i budgetdimensioneringen. Men minns att väljarna också uppskattar sunt förnuft!

    Vi ska inte slösa med pengar, utan använda dem med eftertanke och så att alla helsingforsare känner sig väl behandlade och trygga i sin vardag.

    (Gruppanförande i Helsingfors stadsfullmäktige om beredningen av nästa års stadsbudget, 17.2.2016)