Main menu:

Blogg

  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • november 2018
    M T O T F L S
    « Okt    
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    2627282930  

    Helsingforsstrategin – halvvägs

    Vi har nu nått halvvägs med att verkställa den strategi för Helsingfors som stadsfullmäktige ställde upp då vi tillträdde för två år sedan. Det är dags för en halvtidsutvärdering. Först några ord om strategins ekonomiska grundstenar:

    Målet för produktivitetshöjningen är motiverat ändå till slutet av denna fullmäktigeperiod, även om det är utmanande. Målet definieras så att stadens utgifter årligen får växa bara med befolkningstillväxtprocenten plus inflationsprocenten minus en procentenhet, som alltså ska motsvara en förbättrad produktivitet. På lite längre sikt kan det ändå bli ett problem om man varje år borde klara sig med mindre reella anslag än under det föregående året, sett i relation till folkmängden, alltså per capita. På sikt kanske man inte längre lyckas öka produktiviteten, till exempel genom att övergå till elektroniska tjänster, utan man tvingas pruta på servicen och/eller dess kvalitet.

    Investeringstaket på 435 miljoner per år, indexjusterat så att det i år handlar om cirka 450 miljoner, har likaså varit och är alltjämt motiverat. Vår enda reservation är att man kunde överväga att tillgripa en så kallad nettobudgetering åtminstone och särskilt då det gäller nya bostadsområden – även om det kan vara utmanande att kalkylera de kommande intäkterna. Det skulle skapa lite större utrymme för att investera i planeringen av det vi har ett så trängande behov av: fler små bostäder och hyresbostäder.

    En löpande rambudgetering för några år i taget behövs likaså, men den får naturligtvis inte bli en tvångströja om omständigheterna signifikant förändras. Rambudgeteringen kan ju dock justeras i samband med de årliga rambudgetbesluten och då de egentliga årsbudgeterna görs upp.

    Av den planerade metropolförvaltningen blir det inget under den här regeringsperioden. Av de föreslagna kommunfusionerna i huvudstadsregionen blir det nog heller inget. Däremot kommer vårdreformen, åtminstone ungefär i den planerade formen, och den måste vi bereda oss på.

    Så några observationer från några sektorer:

    I strategin lovar vi att helsingforsarnas välmående och hälsa ska förbättras och att hälsoskillnaderna minskar. Detta mål är alltjämt ytterst viktigt och vår strävan bör vara att målet faktiskt blir verklighet. Vi anser att man nu skär för mycket särskilt i den sociala servicen. Många sociala tjänster, såsom invånarhusen, sparar på resurserna i till exempel hälsovården. De har alltså en preventiv funktion.

    Låt oss göra Lappvikens sjukhusbyggnader till ett campus för mental hälsa och livskvalitet! Men också för småföretagsamhet. Och låt oss utveckla tanken på Maria sjukhus område som ett campus för minnessjuka!

    Vi måste också minnas att tandvårdsköerna i längden blir kostsamma då helsingforsarnas tänder blir sämre medan de väntar på vård. Låt oss göra en cost-benefit-analys av köernas effekter och konsekvenser!

    Servicesedlar erbjuder en möjlighet att komplettera stadens egen tjänsteproduktion särskilt på de områden där det för tillfället finns luckor. Ändå har vi inte en enhetlig praxis i staden utan den växlar från nämnd till nämnd. Nu är det hög tid att göra servicesedlarna bestående särskilt i de fall då staden inte förmår producera tjänsterna själv. Ta till exempel hemvården av svenskspråkiga äldre som nu är splittrad, och det skulle vara förnuftigt att köpa tjänster av den privata eller tredje sektorn.

    Utbildning är en investering, också om den inte i budgeten räknas som en sådan. Den är en investering inte bara i unga generationers framtid, utan också som en preventiv åtgärd mot segregering och utslagning. Inte minst med tanke på den funktionen är det viktigt att skapa skräddarsydda utbildningsvägar, som gärna kunde inkludera läroavtal. Alla orkar inte sitta på skolbänken, utan kan lära sig ett yrke i jobbet.

    De föreslagna minimielevantalen för våra skolor – 500 för finska och 200 för svenska – är nog tagna i överkant, om man nu inte kan klara dem med hjälp av rent administrativa strukturer. Mögelskolorna måste vi reparera, senast inom fem år!

    Helsingfors ska enligt strategin vara Finlands företagarvänligaste stad. Stadens service särskilt till småföretagen bör utgå från kundens behov och vara rådgivande, bara så skapar man arbetsplatser. Stadens förvaltning ska möjliggöra, inte förhindra!

    Och om vi vill slå vakt om arbetsplatserna i staden ska vi verkligen inte lägga ner Malms flygplats!

    För ungdomsarbetets del ska vi absolut fortsätta med de framgångsrika Respa-, Krut- och KrutExpo-projekten. Och så ska vi se till att vi redan i sommar kan erbjuda skolungdomar sommarjobbssedlar. Om man kan göra det i Uleåborg och i Esbo, ska vi också kunna!

    Vi är mycket glada över den utlovade Havs-Helsingfors-strategin, och vi hoppas att den snart blir klar. Den tangerar ju också den kommande nya generalplanen.

    Bland strategimålen finns också att helsingforsarna ska röra på sig mera. Det planeras nog nya motionsutrymmen, men de har en tendens att inte förverkligas. Mindre motionsutrymmen i närmiljön kostar inte så mycket, och borde få pengar.

    Och, som socker på botten: Vi lovar i strategin att Helsingfors ska vara landets bästa stad – också på svenska. Vi har nu en färsk rapport av en tjänstemannagrupp om hur tvåspråkigheten fungerar i vår stad. Nu ska dess förslag verkställas! Det behövs en permanent kommitté som följer upp arbetet. Varje verk ska skriva ett eget tvåspråkighetsprogram och arbetet ska förankras i de högsta ledningarna, från stadsdirektören och våra biträdande stadsdirektörer till varje verkschef.

    Helsingfors ska förbli vår nordiskt inriktade, tvåspråkiga huvudstad!

    (Texten bygger på det gruppanförande jag höll under Helsingfors stadsfullmäktiges halvtidsseminarium om stadens strategi 30.1.2014)