Main menu:

Blogg

  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • november 2018
    M T O T F L S
    « Okt    
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    2627282930  

    Hur bli finlandssvensk?

    En av mina finsk- eller snarare ganska tvåspråkiga Facebook-vänner ville veta hur man ska göra för att bli finlandssvensk. Jag förstår att frågan inte var ställd på fullt allvar, utan med glimten i ögat, men väljer ändå att reflektera över temat.

    Radio Extrem, den finlandssvenska ungdomskanalen, ”värvade” ju nyligen i en skämtsam kampanj nya finlandssvenskar genom att självironiskt lova en del privilegier, här direkt kopierade från webbsidan Hurriksi.fi:

    – Aldrig mera tvångssvenska
    – Ett bättre och lyckligare liv
    – Ett garanterat regeringsparti
    – Fonder som trugar pengar på dig
    – En tunnare morgontidning som ger dig tid till annat
    – Vårt land på originalspråket
    – Dubbel nytta av gatuskyltarna i tvåspråkiga kommuner

    Hoppas att ingen tolkade löftena alltför bokstavligt…

    Själv tror jag inte riktigt på att en finskspråkig kan bli en ”finlandssvensk” – eller en rätt tvåspråkig finlandssvensk som jag en ”finne”, för den delen. Åtminstone förblir jag nog till min kulturidentitet finlandssvensk så länge jag lever, hur mycket jag än skulle försöka bli en sann finne (inte att förväxla med ett visst partinamn…).

    Jag tror blint på de pedagoger och språkforskare som rekommenderar att en förälder bör tala sitt modersmål med sina barn, för att ge barnet ett korrekt, kulturförankrat, språkligt föredöme. Och just den rekommendationen återspeglar enligt mitt sätt att se vad det handlar om.

    Modersmålet förblir de innersta känslornas språk.

    Däremot finns det många exempel på människor som har bytt språk, dock inte modersmål. Och många exempel på människor som har blivit så tvåspråkiga att de nästan lika väl identifierar sig med båda språkgrupperna. Nästan, skriver jag, eftersom jag inte tror på ett totalt identitetsbyte.

    I SFP-kretsen kommer jag osökt att tänka på två Päivi: partiets tidigare vice ordförande Päivi Hirsikangas, som tyvärr gick bort för ett par år sedan, och Päivi Storgård, aktuell som initiativtagare till motdemonstrationen mot finskhetsarna vid riksdagshuset i torsdags.

    Men också Päivi S. talar, som sig bör, finska med sina barn.

    Flyktingar och invandrare – nyfinländare – är sedan ett intressant kapitel för sig. I vårt tvåspråkiga land ställs de ju inför valet mellan att lära sig finska eller svenska som sitt första finländska språk. De flesta väljer finska, men de som av en slump ”hamnar” på en mycket svensk ort väljer ofta svenska. Eller så finner de helt enkelt att ett indoeuropeiskt, med bl.a. engelskan besläktat germanskt språk är lättare att lära sig än ett finsk-ugriskt.

    Vi har bland SFP:s kandidater flera nyfinländare som har gjort detta val: bosniern Emina Arnautovic i Närpes, kurden Midiya Zahir Hatam i Ekenäs, Raseborg, somalierna Ahmed Hassan och Arsche Said i Helsingfors, indiern Tino Singh i Helsingfors och ryssarna Elena Drobych i Helsingfors och Ilya Spiegel från Helsingfors men kandidat i Nyland. Och så Janina Mackiewicz i Helsingfors, som själv beskriver sin bakgrund så här: ”Jag är uppvuxen i en finskspråkig familj med en polsk far och har gått i svenskspråkig skola.”

    De har valt svenskan i Finland. Hurra för nyhurrarna!

    Kommentera / Kommentit

    Login