Main menu:

Blogg

  • november 2020
  • oktober 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • januari 2021
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031

    Ingen hobby? Hitta en!

    Har du redan en hobby? Något att sysselsätta dig med om tiden riskerar att bli lång? En guldkant, som ger pensionärstillvaron en extra mening? En hobby kan väl strängt taget vara vad som helst, från frimärkssamlande till golf och från knyppling till motorcyklar.

    I dessa coronatider finns det vissa begränsningar, dock. Inomhus ska man allra helst vara för sig själv, i en liten krets eller på behöriga avstånd från varandra. Utomhus kan man göra nästan vad som helst, utom bevista större evenemang.

    Låt mig avslöja lite om mina egna fritidssysselsättningar. I barndomen samlade jag frimärken och mynt – men då jag för några år sedan försökte få dem sålda visade det sig att det inte var någon god idé…

    Sedan vår kära mofa till en jul på sextiotalet gav min bror och mig ett Märklin-tåg har jag varit fascinerad av miniatyrjärnvägar – vilket har resulterat i en anläggning modell större i hobby(!)rummet i källaren. Den har jag faktiskt byggt upp i vuxen ålder, och det är inte längre tågen som är viktigast, utan landskapet: ett mini-Europa med hus från praktiskt taget vartenda land i vår världsdel – alltid inköpta på ort och ställe.

    Numera är väl kommunalpolitiken min främsta hobby, eller kanske snarare mitt halvtidsjobb. Och så är jag en ivrig sudoku-lösare.

    Min hustru och jag har också en gemensam hobby. Vi är Vincent van Gogh-fans, typ större.

    Det har tagit sig tre uttryck, av vilka vi ångrar ett: att vi började samla på böcker om honom och hans verk på alla tänkbara språk, inhandlade på antikvariat runt hela Europa men också på eBay.

    Samlingen uppgår nu till cirka 2 000 band och upptar ett helt rum, ett av de utflugna sönernas. En ytterst försiktig uppskattning av värdet är 2 000 x fem euro per styck = 10 000 euro, så det tar lite emot att bara donera bort dem…

    Visste ni förresten att en av president Kekkonens livläkare, Erkki Kivalo, har skrivit en bok om van Gogh?

    De två andra uttrycken av vårt fan-skap (bindestrecket är avsett att eliminera missförstånd) ångrar vi inte. Dels har vi rest i van Goghs fotspår, från Groot-Zundert i Nederländerna där han föddes över Haag, London, Borinage, Bryssel, Paris, Arles och Saint-Rémy till Auvers-sur-Oise utanför Paris där han dog. Och dels har vi besökt alla museer och utställningar med hans verk runt om i Europa som vi bara haft möjlighet till.

    Den här hobbyn har fört oss till platser vi aldrig annars skulle ha besökt, ja delvis knappt hade hört talas om, som slottet Compton Verney in the middle of nowhere i centrala England (nära en viss småstad vid namn Stratford-upon-Avon, som vi samtidigt besökte), Martigny söder om Genévesjön eller norditalienska småstäder som Brescia, Treviso, Vicenza och Verona som vid sidan av stora städer haft utställningar. Plus museer i en lång rad holländska, franska, schweiziska och tyska städer.

    Ekonomiskt har vår hobby möjliggjorts av att jag i sju års tid kring millennieskiftet var vice ordförande för den europeiska journalistfederationen och ofta kunde kombinera nytta och nöje. Hustrun kom med på egen bekostnad, ibland med mina flygpoäng.

    Nu lever vi ju i osäkra tider, och vi vet inte om vi kan utnyttja våra redan bokade biljetter till en utställning i Padua i vår. Men lyckligtvis bjuder ju Didrichens konstmuseum just nu på en fin en, på Granö i Helsingfors!

    Förresten: vi har också rest ganska mycket med barnbarnen. Det ger mycket, och det kan man göra också i dessa tider, i hemlandet!

    Nu säger jag inte att alla borde skaffa sig en hobby som just vår. Min poäng är att man aldrig kan veta vart en hobby för en i livet. Skaffa dig en!

    (Först publicerad i Svenska pensionärsförbundets tidning God Tid 20.11.2020)