Main menu:

Blogg

  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • juni 2018
    M T O T F L S
    « Maj    
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    252627282930  

    Integrera också på svenska!

    Det är enkel matematik. Om vi på svenska kan integrera minst sex procent av de flyktingar och invandrare som kommer till Finland, så kommer proportionerna mellan de båda nationalspråken att bibehållas.

    Utan immigration skulle Finlands befolkningstal redan i fjol ha minskat, och sannolikt kommer befolkningstillväxten också i fortsättningen att vara helt beroende av tillskott utifrån. Hur dessa ”nyfinländare” i längden fördelar sig mellan våra två nationalspråksgrupper avgör alltså de framtida språkförhållandena.

    Naturligtvis ska integreringen ske med full respekt för nykomlingarnas egna modersmål och kulturer. En framgångsrik integration kan inte bygga på att ersätta dessa, utan på att komplettera dem. Och naturligtvis kan vi inte inbilla människor som bosätter sig i Finland att man nog kan klara sig i alla situationer utan att tala majoritetsspråket finska.

    Det kan man bara på Åland och i mycket avgränsade lokalmiljöer i våra allra svenskaste delar av Österbotten och den åboländska och nyländska landsbygden och skärgården. I hela det övriga landet måste man kunna finska för att få jobb och den vägen väl integreras i samhället.

    Men för nyfinländare gäller samma regel som för infödda: ju fler språk man kan, desto bättre jobb kan man få och desto bättre kan man finna sin plats i samhället. Och här kommer svenskan starkt in i bilden, vid sidan av utländska språk.

    De flyktingar och invandrare som har råkat komma till respektive medvetet har valt att bosätta sig i svenska delar av landet, med Åland och den svenskösterbottniska landsbygden i spetsen, har naturligt lärt sig svenska som sitt första finländska språk. Men i största delen av landet har finskan varit det naturliga valet. Eller så det enda alternativ våra statliga och kommunala myndigheter har erbjudit.

    Det är här något har gått snett, och då är det inte i första hand våra språkgruppsproportioner jag tänker på, utan nykomlingarnas eget bästa.

    Många, särskilt yngre flyktingar och invandrare talar från tidigare engelska, och då är tröskeln lägre att lära sig ett annat germanskt språk såsom svenska, än ett finskugriskt, som inte ens hör till den indoeuropeiska språkgruppen. Varför inte ta fasta på det, och erbjuda dem möjligheten?

    Och framför allt gäller samma logik för invandrare som för infödda: om man placerar sina barn i dagis och skola på minoritetsspråket har de goda förutsättningar att bli reellt tvåspråkiga. I svenska skolor erbjuder vi ju också ”mofi”, modersmålsfinska, för dem som är mogna för det.

    I Helsingfors har vi ett principbeslut på att det ska vara lika möjligt att integreras på svenska som på finska. I praktiken är förutsättningarna ändå inte de bästa. Vi har bara två ambulerande lärare i svenska som andraspråk, och ingen s.k. förberedande klass med intensifierad svenskundervisning, enkom anpassad för invandrarbehov.

    Under nästa fullmäktigeperiod måste vi kunna etablera en sådan klass, som kunde placeras i det invandrartäta östra Helsingfors, eller kanske ännu hellre i centrum så den kan nås från alla håll.

    Vi måste också göra upp en helhetsstrategi för integrering på svenska. Den bör förstås också inkludera integreringen av vuxna. Den sköts för svenskundervisingens del av Arbis, men med resurser som inte kan mätas med dem som finns på finskt håll. Ett akut problem är att Arbis kurser börjar så sällan att många väljer finska kurser bara för att flera aktörer kan erbjuda sådana och de därför inleds mer frekvent.

    Strategin måste också omfatta hur informationen om möjligheten av integration på svenska kan nå ut till alla.

    Vi talar här om en utpräglad win-win-situation. Vi kan lättare bevara Helsingfors – som en del av hela landet – tvåspråkigt. Men vi kan framför allt erbjuda nykomlingar en bättre, flerspråkig start i livet.

    (Först publicerad som kolumn på kommunförbundets webbsida kommuntorget.fi 22.2.2017)