Main menu:

Blogg

  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • september 2018
    M T O T F L S
    « Aug    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

    Klimatnedkylning

    Vår planet hotas av en uppvärmning av det fysiska klimatet. Om omfattningen och orsakssambanden tvista de lärde – och kanske särskilt många andra.

    Få kan däremot förneka att det andliga klimatet i världen, Europa och Finland tvärtom drabbats av en lika ödesdiger nedkylning. Det talas redan om en återgång till det kalla kriget, och totalitära regimer som de i Syrien och Nordkorea hotar världsfreden.

    Europa har närmast chockats av något som redan kallats en folkvandring av asylsökande från kris- och krigsdrabbade regioner, och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Särskilt Turkiet och Grekland, men också Italien och Spanien, är värda respekt för sina insatser som första mottagarländer. Stor respekt är inte minst Tysklands förbundskansler Angela Merkel värd, som blev Europas moraliska ledare då vågen av asylsökande snabbt nådde längre norrut.

    Nu är Merkel redan illa trängd, och framför allt har många andra stater med länderna på Balkan, Ungern och Österrike i spetsen formligen tävlat om att strama åt sin asylpolitik. Ja, klimatnedkylningen har redan nått länder som traditionellt varit mest frikostiga och stått som humanitära modeller för andra: Nederländerna och de skandinaviska länderna, särskilt Danmark.

    Samtidigt verkar den demokratiska utvecklingen vara hotad av nya totalitära tendenser i forna socialiststater som Ungern och Polen. Det är ironiskt att det blivit kyligare i just de två länder som gick i spetsen för socialistblockets upplösning!

     

    Finland är ett kapitel för sig. Landet som i stor fattigdom efter kriget lyckades omplacera 400 000 evakuerade från de avträdda områdena borde inte, i dag mångdubbelt rikare, ha något problem att integrera de kanske 20 000 av fjolårets drygt 30 000 asylsökande som får stanna här. Ändå verkar många anse att uppgiften är övermäktig.

    De tar våra jobb och våra kvinnor, heter det. Som om de jobb de förhoppningsvis till en början lyckas få alltid skulle duga åt våra egna arbetslösa. Och utländska kvinnor tycks nog duga åt giftaslystna finländska män…

    Nu ska vi ha fascistoida gatupatruller, nu får de som kastar in molotovcocktailer i asylmottagningscentraler i vissa kretsar en hjältegloria, nu förstorar kvällspressen och (a)sociala medier upp de brott som ett litet fåtal asylsökande tragiskt nog gjort sig skyldiga till.

    Till det kyliga andliga klimatet bidrar förstås starkt att vi råkar ha en regering bestående av våra mest inåtvända partier. Medan presidenten talar i gåtor.

    I ekonomiskt kärva tider skulle det finnas behov av mer solidaritet, inte av egoism. Vi skulle behöva en humanitär uppvärmning av det andliga klimatet.

    Detta är min sista I dag-kolumn i HBL. Jag ”roteras” bort bland kolumnisterna åtminstone för en tid. Det är vemodigt, efter 27 år som ledarskribent och över sex som kolumnist. Jag får lov att återgå till det jag sysslade med i ungdomen, före åren på och med HBL: skriva debattartiklar och insändare. Mig slipper man inte så lätt.

    (Först publicerad som min tillsvidare sista I dag-kolumn i HBL 17.2.2016)