Main menu:

Blogg

  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • maj 2018
    M T O T F L S
    « Apr    
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28293031  

    Kommuner ska vara allmännyttiga

    En kommun ska inte gå på vinst, utan vara en allmännyttig sammanslutning. Den ska av sina invånare samla in bara så mycket i skatter som den behöver för att tillfredsställa invånarnas servicebehov.

    Detta är den enkla förklaringen till att Helsingfors tänker sänka sin kommunalskatt med en halv procentenhet, till 18 jämnt. Skatteintäkterna har ökat kraftigt i år, och väntas trots sänkningen fortsätta öka nästa år – så varför inte låta invånarna få ”tillbaka” sin rättmätiga del av kakan?

    Naturligtvis skulle det alltid finnas ytterligare behov av service, för en kommun blir aldrig ”perfekt” eller ”färdig”. Men det är de kommunala beslutsfattarnas uppdrag att bedöma den optimala servicenivån.

    Skattesänkningen hade inte varit moraliskt berättigad utan en samtidig tilläggssatsning på denna service. Utbildning och småbarnsfostran, alltså dagvården, får cirka 45 miljoner mer än i år, och social- och hälsovården närmare 25. Också de övriga sektorerna, alltså stadsmiljön och kultur & fritid, får några miljoner till. Jämfört med borgmästarens basförslag lades i förhandlingar mellan stadsfullmäktigegrupperna över 30 miljoner till.

    Ändå räknar budgeten med ett överskott på ett par hundra miljoner. Det låter mycket – och är kanske också lite i överkant – men då man tar risken att avstå från 70 miljoner i kommunalskatteintäkter måste det finns en buffert, en säkerhetsmarginal. För den händelse att den gynnsamma ekonomiska utvecklingen plötsligt skulle vända, och skatteintäkterna med den.

    Helsingfors lyckas alltså med konststycket att både äta kakan och ha den kvar, ja i själva verket med mer än så: med att samtidigt sänka skatten, öka servicen och bibehålla ett betydande överskott.

    Detta är tyvärr inte alla kommuner förunnat.

    Den kanske största risken för Helsingfors i detta läge är att de beslutsfattare på riksplanet får vatten på sin kvarn, som anser att huvudstaden är privilegierad och inte behöver gynnas av statsmakten. Utan tvärtom har fortsatt råd att via statsandelssystemets utjämnande mekanismer avstå resurser till andra delar av landet.

    Det man i så fall inte beaktar är de höga levnadskostnaderna, börjande med boendekostnaderna, i huvudstaden. De är ju, vid sidan av det principiella resonemang som jag inledde med, ett centralt argument för att sänka skatten.

    En annan riskfaktor är den dessvärre förestående vård- och landskapsreformen. Enligt regeringens planer ska ju största delen av kommunalskatten då omdirigeras via statsskatten till landskapen.

    Kommunerna ska sedan klara all sina andra uppgifter förutom social- och hälsovården med cirka en tredjedel av sina nuvarande intäkter från kommunalskatten. Risken finns att andra skatter – närmast fastighetskatten – måste höjas, om inte intäkterna från samfundsskatten omfördelas mellan stat och kommuner.

    Att införa nya avgifter eller höja de nuvarande för den service som blir kvar på kommunernas ansvar – utbildning på olika stadier, dagvård, bibliotek och andra kulturtjänster, fritidstjänster etc. – kommer vi kommunala beslutsfattare knappast att vara beredda att gripa till.

    Också de osäkra utsikterna kräver för sin del just den säkerhetsbuffert som ett fortsatt överskott i stadens budget utgör. Annars hade ju Helsingfors kunnat sänka kommunalskatten med upp till två hela procentenheter i stället för med bara en halv.