Main menu:

Blogg

  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • maj 2018
    M T O T F L S
    « Apr    
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28293031  

    Kritiker är vi allihopa, allihopa – du med och jag med

    Rubriken är inte bara inspirerad av en känd julvisa, utan liksom dagens ämne framför allt av forna Hbl-kollegan Bjarne Nitovuoris blogginlägg på hbl.fi nyligen, ”Vi är väl alla EU-kritiker”. Han protesterade med fog mot att bara Sannfinnarna och deras medlöpare av ledande massmedier kallas ”EU-kritiska”.

    Underförstått stämplas alla andra som kantänka okritiska till EU, ja rentav som en maktelit och ett etablissemang som alltid försvarar allt vad EU gör. Nitovuori fastslog mycket klokt detta: Att vara kritisk också mot något man accepterar är en medborgardygd i ett demokratiskt samhälle.

     

    Låt oss ta några exempel på EU-kritik som de flesta säkert delar:

    Kritisk måste man ju vara mot att EU trots (eller på grund av?) sin gemensamma valuta inte lyckats förebygga ekonomiska kriser av den typ som startade i några perifera medlemsländer men sedan inte kunde kvävas i sin linda utan spred sig i unionen.

    Och nu när man äntligen enats om en mekanism för att mota bankkriser i grind har man introducerat termen ”bankunion”, som lätt associerar till en union av eller för banker. Ändå handlar det ju om att skärpa bankdisciplinen och överföra mer ansvar på bankerna själva.

    Kritisk måste man också vara mot vissa element i EU:s välmenande miljö- och klimatpolitik. Ta bara den trevande handeln med utsläppsrättigheter, implementeringen av den internationella maritima organisationen IMO:s konvention mot svavelutsläpp (populärt kallad EU:s svaveldirektiv) eller det plötsliga förbudet mot konventionella glödlampor.

    De här åtgärderna riskerar att bli kontraproduktiva och alltså bita sig själva i svansen. Utsläppshandeln haltar. Svaveldirektivet är orättvist mot Nordeuropa och riskerar att föra över transporter till landsvägar. Medborgarna hamstrade glödlampor och uppsköt därmed övergången till mer energisnål teknik.

     

    Eller ta de där tre s-en som är särskilt kontroversiella i våra svenska kustbygder: skarven, sälen och snuset. EU:s politik strider här mot det stora S-et bland EU:s principer: Subsidiariteten, alltså att beslut ska fattas nära, på den nivå som är vettigast. Stora beslut ska fattas på unionsnivå, beslut som berör bara vissa länder och regioner på nationell nivå – där sakkunskapen och erfarenheten finns och där man ska leva med följderna.

    Kritisk måste man också vara mot evighetsdebatten om vad EU behöver: mer federalism eller mindre. Det enda möjliga svaret är: både och!

    Det finns områden där EU måste få större befogenheter. Ta bara den ekonomiska politiken, där det gäller att få alla länder – inte bara de duktiga eleverna – att följa spelreglerna och inte bli en belastning för andra. Men det finns också många exempel på onödig reglering från EU:s sida, som försvårar medborgarnas och företagens – särskilt mindre företags – vardag. Den måste vi komma ifrån.

    Är vi inte EU-kritiker allihop? Utan att vara populister eller nationalister. Vi vill förbättra EU, inom EU, inte ställa oss utanför.

    (Först publicerad som I dag-kolumn i Hufvudstadsbladet 21.12.2013)