Main menu:

Blogg

  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • augusti 2018
    M T O T F L S
    « Jun    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  

    ”Landets sed” lite lömskt begrepp

    Begreppet ”landets sed” (fi. maan tapa) dyker åter ofta upp i debatten om de asylsökande som i år sökt sig till Finland. På svenska heter det ju att ”ta seden dit man kommer”, men det kunde ju strängt taget tolkas också tvärtom: att man ska eller åtminstone får ta med sig sina seder dit man kommer…

    Jag försökte problematisera begreppet på denna plats i juli 2012, men väljer att återkomma till det eftersom det ligger i tiden igen, också mot bakgrunden av vårt självständighetsfirande i söndags. Inför det värmdes det upp av president Sauli Niinistö i en radiointervju i lördags – men i en rätt god anda.

    Presidenten betonade nämligen att de asylsökande som vill bo och leva i Finland bör godkänna och respektera ”våra centrala värderingar såsom demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter”. Däremot har var och en rätt att bevara sin religion och ordna sina familjerelationer, betonade Niinistö.

    Just så bör det vara, även om presidenten gärna kunde ha tillagt att det givetvis också gäller att följa landets lagar. Däremot är begreppet ”landets sed” lite lömskt.

     

    Många tolkar det säkert till exempel som en hänvisning till att vårt samhälle bygger på kristen grund. Det gör det förstås, i mångt och mycket, börjande med kärleksbudet. Men vi har ju sedan länge både en judisk och en tatar-muslimsk minoritet, låt vara att särskilt den senare med sin moské diskret placerad i ett höghus har hållit låg profil. Landets sed bör förbli religiös tolerans!

    Tyvärr associerar vissa kretsar landets sed till majoritetsspråket – snarare än till de olika språk som talas inom landet gränser: förutom nationalspråken finska och svenska sedan gammalt hela tre samiska språk, ryska, jiddish, tatariska och romani, och numera ett stort urval invandrade språk såsom estniska, somaliska och kurdiska – för att inte tala om engelska i olika varianter. Landets sed är språklig mångfald!

     

    Vi kunde också ställa ett antal mer eller mindre retoriska frågor för att illustrera problematiken. Måste alla invandrare lära sig att gilla karelsk stek, memma, renskav, gravlax eller Ålandspannkaka? Allt medan vi infödda äter pizza, sushi och kebab. Måste alla lära sig att digga Juice Leskinens, Katri-Helenas, Konsta Jylhäs och Sibelius musik, medan vi infödda njuter också av jazz, blues, italiensk opera och Beethoven?

    Måste alla lära sig att dricka vodka, helst som sådan och i större mängder, eller är det också tillåtet att smutta på franskt, spanskt, italienskt, australiensiskt och chilenskt vin? Hör det till att alla ska lära sig spela boboll, eller är fotboll lika ok? Ska alla tvingas se på Salatut elämät eller OBS – eller är det ok med de amerikanska tv-serier urfinländarna själva för det mesta ser på?

    Nej, landets sed är naturligtvis en mångfald av till exempel mat-, musik-, alkohol-, sport- och tv-vanor. Liksom av alla andra vanor = seder!

    Sluta tala om landets sed i singularis, tala hellre om mångfald – och om respekt för värderingar och lagar!

     

    (Först publicerad som I dag-kolumn i HBL 9.12.2015)