Main menu:

Blogg

  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • augusti 2018
    M T O T F L S
    « Jun    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  

    Länge leve familjeföretagen!

    I dag vill jag skriva familjeföretagens lov, därtill inspirerad av att jag satt en stund på deras förbunds årliga samling i Finlandiahuset, inbjuden å tjänstens vägnar.

    Först några ord om dagens samling. programmet speglade det jag förknippar med familjeföretagens stolta tradition: en lång arbetsdag, från 8.30 till 18-tiden. Ingen död tid, utan ett minutprogram med föredrag, debatt och arbete i arbetsgrupper.

    Själv följde jag bara den valpanel som hölls med företrädare för de tre (hittills) största partierna. Utfrågare var förbundets nye vd Matti Vanhanen, mera känd som mångårig statsminister.

    Mest uppmärksamhet – av det negativa slaget – väckte SDP:s partisekr. Mikael Jungner, som räknade upp alla de skatter partiet vill sänka eller åtminstone inte höja. Hur statsskulden ska reduceras hade han inget recept för.

    Intresssant var också att Jungner talade för moderata löneuppgörelser under de närmaste åren. Det skulle han knappast ha sagt inför en församling av socialdemokratiska fackliga förtroendevalda…

    Och så kulminerade hans insats inför de församlade famljeföretagarna, då han på tal om generationsskiften ansåg att det är bäst att sälja sitt bolag om man inte direkt brinner för att fortsätta verksamheten. Så uppmuntrande!

    Mitt intresse för familjeföretagskonceptet är dock av betydligt äldre datum än från i dag. Det är framför allt av djupt ideologiskt slag.

    Alla svär numera i marknadsekonomins namn, men ordet kapitalism väcker alltjämt motstridiga känslor. Det finns dock kapitalism av olika slag, och till de mest sympatiska hör företag som byggts upp av en familj, en släkt. Ett slags folkkapitalism, för att låna ett ord ur en försvunnen vokabulär.

    De allra flesta familjeföretag är av det lilla formatet. Tänk bara på alla jordbrukare, hantverkare, köpmän, restaurang- och kaféägare, barberare och så vidare – de flesta av dem är ju just familjeföretagare.

    En del familjeföretag har sedan vuxit till storbolag. De har traditionellt tagit väl hand om sina anställda, såsom alla de goda ”patroner” på bruksorterna som byggde bostäder för sina arbetare, grundade skolor för deras barn, lånade dem pengar och skötte deras hälsovård.

    I den globala konkurrensens värld är det mesta av detta naturligtvis historia. Nu gäller det att konkurrera med multinationella jättar som bryr sig blanka den i sina anställdas välbefinnande. Dessbättre har välfärdssamhället tagit över skolor, hälsovård och byggandet av hyresbostäder.

    Men just i detta globaliserade läge har familjeföretagen en annan, alldeles särskild betydelse: de utgör en garant för ett visst inhemskt ägande då Nokia, Stora Enso, Nordea och alla de andra storbolagen till stor, ofta övervägande del redan ägs av internationella ägare såsom amerikanska pensionsfonder. Dem intresserar bara dividenden, inte individen.

    Och så brukade jag redan som ledarskribent i Hbl, för att påvisa immigrationens ekonomiska och samhälleliga betydelse, räkna upp exempel på ”invandrare” som har byggt upp vårt näringsliv och därmed vårt välfärdssamhälle: det började med svenskar, balter och tyskar som öppnade gruvor och grundade bruk, och sedan kom norrmannen (trots det tyska namnet) Gutzeit, den likaså norska fiskhandlaren Berner, skotten Finlayson, schweizaren Fazer, tysken Paulig, ryssen Sinebrychoff och många, många fler…

    Tänk om det skulle ha varit till exempel släkten Aminoff, som i stället för att producera statsmän, militärer, akademiker och företagsledare skulle ha börjat brygga öl. Då kunde ett av våra populäraste ölmärken nu ha hetat Noff!

    Min gode vän ända sedan tiderna i FSS, SU och Mittenförbundet, filmproducenten Micce Franck, har för sin del med sin serie av filmdokumentärer bidragit till att göra familjeföretagens historia känd för en större allmänhet. Visst har ni som läser detta väl sett åtminstone något av programmen? De är sevärda.

    Till förtjänsterna med den serien hör också att den lyckas visa våra finskspråkiga landsmän vilken insats finlandssvenskar har gjort i vårt näringsliv.

    Till att höja familjeföretagens profil bidrar nu också valet av Matti Vanhanen till deras chefslobbyist och galjonsfigur, vid sidan av förbundets ordförande Anne Berner.

    Somliga var förvånade över att Vanhanen nöjde sig med en så ”anspråkslös” reträttpost. Jag tycker att han valde klokt.

    Kommentar / Kommentti

    Kommentar: LAN

    Det var ett fint långt hälsningstal på det andra inhemska och humorn saknades inte heller, tack.

    Kommentera / Kommentit

    Login