Main menu:

Blogg

  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • juni 2018
    M T O T F L S
    « Maj    
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    252627282930  

    M som i moms och museum

    Guggenheim eller inte Guggenheim – det är frågan i Helsingfors, i dessa tider 400 år efter Shakespeares död.  Men är museiprojektet en angelägenhet bara för Helsingfors, eller för hela huvudstadsregionen, ja för hela landet?

    Både och. Till den del det handlar om stadsplanering är projektetet naturligtvis en angelägenhet för staden – visserligen med hänsyn till att det inte handlar om vilken stad som helst, utan om landets huvudstad.

    Frågan är om Helsingfors som landets huvudstad ska upplåta sin kanske allra förnämsta hittills obebyggda paradplats i Södra hamnen för ett modernt bygge i en kategori som brukar kallas wow-arkitektur.

    Det segrande förslaget är visserligen inte fullt så egendomligt som en del av konkurrenterna var, eller som Guggenheimmuseet i Bilbao är, men skulle det passa in där mellan Gamla Saluhallen och Olympiaterminalen och dess funkisstil? Och mitt emot Stadshuset, snett mitt emot Presidentens slott? För att inte tala om i en silhuett som nu domineras av Sveaborg ut mot havet och Domkyrkan och Uspenskijkatedralen inåt land?

    Däremot kunde det förstås passa bra som en pendang till Aaltos sockerbitslåda och pariserhjulet som redan nu fördärvar den klassiska hamnvyn…

    Det kunde finnas mer lämpliga platser på mer jungfrulig mark i Helsingfors, t.ex. på Ärtholmen, Hanaholmen (det nuvarande kraftverksområdet, alltså, inte kulturcentret på Esbosidan) eller Byholmen. Problemet är bara att blott det allra finaste verkar vara fint nog för de självmedvetna amerikanerna.

    Men är också själva museet en angelägenhet bara för Helsingfors? Nej, naturligtvis inte, lika lite som t.ex. Sveaborg, Nationalmuseet, Nationaloperan, Kansallisteatteri, Svenska Teatern, Musikhuset, Ateneum eller Högholmen är det. Eller det nya Centrumbiblioteket, förresten, som ska tjäna som hela landets centralbibliotek.

    Lika lite är det populärvetenskapliga centret Heureka bara en angelägenhet för Vanda eller naturcentret Haltia bara för Esbo, för den delen – riktigt allt finns ju inte i Helsingfors. Alla de här institutionerna betjänar ju hela huvudstadsregionen, hela södra Finland, ja hela landet.

    Därför har också staten – i den mån det inte handlar om direkt statliga inrättningar – deltagit i finansieringen av flera av dessa nationellt viktiga institutioner, inklusive driften. Samma logik bör gälla också ett eventuellt Guggenheimmuseum, och dessutom finns ett avgörande tilläggsargument som inte i samma utsträckning gäller de andra, nämnda institutionerna:

    Meningen är ju att Guggenheim ska locka utländska turister i långt större utsträckning än vad någonsin en Högholmen gör. Och i vilken form ger turismen intäkter? Jo, till lejonparten handlar det om momsintäkter. Och vart går momsen? Jo, till staten, inte till kommunen. Visst får också staden och regionen sin beskärda andel av turistinkomsterna, i form av arbetsplatser och samfundsskatt av de företag som betjänar turisterna. Men momsen är den överlägset största potten.

    Mitt recept för finansieringen har därför från början varit detta: en tredjedel privata pengar från mecenater och sponsorer, en tredjedel av staten, och en tredjedel av – märk väl – inte bara Helsingfors, utan också åtminstone Esbo och Vanda.

    I dagens statsfinansiella läge kan det vara svårt att få staten med. Men lika svårt är det för Helsingfors att hitta pengar för ytterligare en investering, då vi redan på agendan har Centrumbiblioteket, Dansens hus, Ringbanan, Västmetron, Spårjokern, Centrumslingan, broarna över Kronbergsfjärden, ett utvidgat spårvägsnät, för att inte tala om övrig infrastruktur i nya stadsdelar som Busholmen, Böle, Fiskehamnen, Hanaholmen, Kronbergsstranden, Malms flygplatsområde (tyvärr, jag skulle vilja bevara flygplatsen), Varvsstranden, Vårdö (tyvärr, också det), Ärtholmen o.s.v.

    Så slutsatsen blir lätt att min skepsis mot hela Guggenheimprojektet bara stärkts.

    (Först publicerad på Kommunförbundets webbsida kommuntorget.fi 27.4.2016)