Main menu:

Blogg

  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • november 2018
    M T O T F L S
    « Okt    
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    2627282930  

    Måtta med allt, lagom är bäst

    Talesätt ger ofta goda råd i livet. Ta bara de här med ”Måtta med allt” och ”Lagom är bäst”. Ja, vi talar ju också om ”Den gyllene medelvägen”. Alla de här uttrycken, som ju har ett gemensamt budskap, är det bra att minnas också då vi firar jul.

    De flesta har väl redan börjat tillämpa dem för julmatens del. Knappast är det många som börjar julmiddagen med fiskbord, uppskärningar, öl och snaps och fortsätter med lutfisk, för att sedan äta skinka eller till äventyrs kalkon med fyra-fem lådor och vin därtill, och avsluta med risgrynsgröt.

    I vår familj gäller sill och gravlax med potatis, och sedan skinka med lådor. Gröten med socker, mandel och kanel äter man på morgonen, julmiddagens efterrätt ersätts med lite julchoklad, och lutfisken kan man äta en helt annan dag – till exempel just på Annandag. Måtta med allt.

    Men hur är det med julklapparna då, är vi här lika måttfulla? Somliga tar helt avstånd från det ”kommersiella” julfirandet, men det är väl att gå till överdrift. Särskilt för barnen är nog gåvorna viktiga, och ju äldre man blir, desto mer upplever man ju tvärtom givandets glädje. Vem vill inte glädja barn, barnbarn, andra släktingar eller en god vän?

    Och så kan man ju ge nyttiga gåvor i stället för onödiga, alltså sådant som mottagaren ändå behöver. Kläder, ”delikatesskorgar” med sådant folk faktiskt vill äta, för att inte tala om immateriella gåvor. En resa, en tidningsprenumeration, ett presentkort till massage, ansiktsvård eller fotvård – eller varför inte ett löfte om att själv ge massage eller vård av någon lämplig kroppsdel. Det kostar bara lite tid.

    Och så finns ju de ”alternativa”, humanitära gåvorna: att i mottagarens namn göra en donation till ett välgörande ändamål som Unicef eller Röda korset, att plantera ett träd i ett uland eller motsvarande.

    Paketen – eller kuverten – hör nog julen till. Bara de inte blir för många, för dyra, och framför allt inte innehåller något onödigt. Lagom är bäst.

    Och julprydnaderna då? De återanvänds ju i allmänhet från år till år, så de är inget slöseri. De bär ofta på fina minnen. Sådana ska vi inte ha med måtta eller lagom av, utan gärna i överflöd.

    Men visst är det tillåtet att använda sunt förnuft. Som då det i Folkhälsans Seniorhus, där mamma bor, finns en stor, äkta gran i aulan. Då räcker det bra med en liten plastgran på hennes egen balkong, som inte fäller barr. Den gyllene medelvägen.

    Men julens djupare innebörd? Hur passar talesätten om lagom, måtta och gyllene medelväg in på den? I första hand inte alls. Alla de för vilka julen är en av kristenhetens största högtider firar naturligtvis den dimensionen fullt ut, utan måtta. Julen är Jesus födelsefest, och inget annat.

    För många andra är julen bara en midvinterhögtid då familjen och släkten samlas. Det kan och ska inte fördömas, för visst har julen också en profan bakgrund. Ta bara julgubbens namn i olika kulturer. I många länder har han förvisso uppkallats efter helgonet S:t Nikolaus (ofta i kortformen Santa Claus), men nordiska namn som Joulupukki, Jultomten, Julenissen, Julemanden, tyskans Weihnachtsmann eller ryskans Ded Morós (fader frost) har en sekulär, ja om man så vill hednisk bakgrund.

    För alla dem som inte hittar till våra kyrkor för en julbön, julotta eller annan gudstjänst under julhelgerna har församlingarna ett erbjudande som lockar många: konserterna och allsångsaftnarna med Våra vackraste julsånger – både psalmer och andra.

    Genom dem får många, många i vår sekulariserade värld en kontakt med kyrkan och en påminnelse om varför vi firar jul. Åtminstone får de det sådär lagom, med måtta. Medelvägen kan förvisso vara gyllene.

    (Först publicerad som kolumn i Kyrkpressens Helsingforsbilaga Hextra 21.12.2016)