Main menu:

Blogg

  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • maj 2018
    M T O T F L S
    « Apr    
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28293031  

    Ode till två språk i stadsbilden

    Den ser ut att sluta åtminstone delvis lyckligt, historien om namnet på det nya Centrumbiblioteket i Helsingfors. En namnjury tyckte att det skulle räcka med det finskspråkiga namnet Oodi, också på svenska och andra språk. Det tyckte inte jag, och många med mig, bl.a. namnexpertis.

    En sak är varför det alls ska vara nödvändigt att ge det nya huvudbiblioteket ett egennamn. Bibliotek brukar uppkallas efter den kommun/by/stadsdel eller gata där det är beläget. Det luktade lite effektsökeri.

    Också valet av ordet Oodi = ode = en högtidlig hyllningsdikt, oftast tonsatt, var märkligt.  Varför inte något som bättre associerar till bibliotekens kärna, boken, även om biblioteken ju numera är mer än boksamlingar för utlåning?

    Och varför inte något som likt Ateneum, Kiasma eller HAM (från Helsinki Art Museum, men också Tove Janssons mor Signe Hammarstens signatur!) hade varit gångbart på båda nationalspråken, ja på olika språk överlag? Själv har jag kastat fram något i stil med Libris eller Libra.

    Men då juryn och biblioteksväsendets ledning låst sig vid Oodi, återstod bara ett alternativ: att förutsätta att det finns ett svenskt parallellnamn, enligt namn- och språkexpertisen i den bestämda formen Odet. Då detta skrivs finns det hopp om att så blir fallet.

    Något annat är och förblir otänkbart i vårt tvåspråkiga lands tvåspråkiga huvudstad, som har landets största svenskspråkiga befolkning. Särskilt som Centrumbiblioteket är ett flaggskeppsprojekt för att högtidlighålla republikens 100-års jubileum.

    Och så handlar det ju ingalunda bara om namnet på en enskild institution, hur central den än blir. Det handlar om i vilken mån svenskan överlag är och förblir synlig i stadsbilden. Stadsbilden vilar på två ben, det offentliga och det privata.

    För den privata sektorns del kan man inte basera kraven på tvåspråkighet på språklagen, eller ens på grundlagen. Varje företag – varuhus, affär, bank, apotek, restaurang o.s.v. – är i sin fulla rätt att välja på vilka språk det skyltar, gör reklam och betjänar sina kunder. En annan sak är att ett klokt företag beaktar att det i t.ex. Helsingfors finns närmare 40.000 svenska kunder och i huvudstadsregionen cirka 70.000…

    För den offentliga sektorns del kan och bör språklagen däremot tillämpas. I första hand gäller det förstås själva servicen, alltså betjäningen. Men också namn och skyltar har ett starkt både substans- och symbolvärde.

    Det är inte alltid så tacksamt att tvingas agera ”språkpolis”, men om vi aldrig ryter till då svenskan förbigås försätter vi vårt modersmål i rullning på ett sluttande plan. Och ett sådant bär som känt bara åt ett håll – nedåt.

    (Först publicerad på Kommunförbundets webbsida kommuntorget.fi 11.1.2017)