Main menu:

Blogg

  • oktober 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • oktober 2020
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728293031  

    Ödesval för svenskan i huvudstaden

    Det är kanske lite slitet att kalla kommunalvalet i april ett ödesval för SFP i Helsingfors – och därmed för svenskans positioner i huvudstaden. Men det är icke desto mindre sant.

    SFP har nu fem mandat i stadsfullmäktige. Invalda från andra partier är faktiskt inte mindre än åtta svensk- eller helt tvåspråkiga ledamöter, nästan alla valda med i huvudsak finska röster: två i Saml, en i SDP, en i Centern, en i Rörelse nu, och hela tre i VF. Åtminstone under mina åtta år i stadsfullmäktige har det ändå aldrig hänt att någon av dessa skulle ha tagit något initiativ i ett ärende av särskilt svenskt intresse.

    Fem mandat av sammanlagt 85 har hittills rent valmatematiskt räckt till för den plats i stadsstyrelsen som är avgörande för inflytandet på besluten i staden. Utan den positionen har ett parti svårt att göra sig gällande i t.ex. budgetberedningen. I stadsfullmäktige är det i allmänhet svårt att få igenom ändringar i stadsstyrelsens cementerade förslag.

    I den nuvarande stadsstyrelsen har Saml fem mandat, de gröna fyra, SDP och VF två var, och Sannfi och SFP ett var. I senaste kommunalval 2017 fick Sannfi ett mandat mer än SFP i stadsfullmäktige, men efter att de två dåvarande ministrarna hoppade av till de blå återtog SFP sin ställning som femte störst parti i staden. Men då en i den blå duon nyligen blev utnämnd till kommundirektör i Kannus inträdde en sannfinsk ersättare, vilket betydde att det partiet nu har lika många ledamöter som SFP.

    Oberoende av hur kommunalvalet i övrigt utfaller, tyder alla gallupar på att Sannfi med sin helsingforsiska partiledare i spetsen kan gå kraftigt framåt i valet i april. Det betyder att risken finns för att detta för svenskan allra värsta parti i allra värsta fall lyckas tränga ut SFP ur stadsstyrelsen.

    Så illa får det inte gå, och SFP kommer att sätta alla klutar till för att stärka sin position i fullmäktige och därmed trygga platsen också i stadsstyrelsen.

    En första förutsättning för framgång är att kandidatnomineringen lyckas väl. Av de sittande ledamöterna har hittills bara jag låtit mig nomineras, men alla utgår ifrån att också de övriga fyra ställer upp för återval. Bland dem finns ju partiets riksdagsledamot från Helsingfors, en av partiets vice ordförande och den sittande medlemmen i stadsstyrelsen, så det bör vara en självklar plikt för dem att ställa sig till fortsatt förfogande.

    Med ganska precis 19 000 röster fick SFP senast alltså fem mandat, medan Sannfi erövrade sina sex mandat med närmare 22 000 röster. Skillnaden var således knappt 3 000 röster.

    Antalet röster som behövs för ett mandat varierar förstås från val till val, beroende på valdeltagandet. Klart är ändå att de röstberättigade av de 37 000 svenskspråkiga i Helsingfors inte räcker till för att stärka SFP:s positioner från de nuvarande, särskilt som ju inte alla svenska väljare röstar på partiet. Det behövs stöd över språkgränsen, ja -gränserna.

    Vi har redan några kandidater med finska som modersmål. Nog för att vi svenskspråkiga kandidater brukar samla många finska röster, vi också – med vår riksdagsledamot i spetsen.

    Vi har också flera invandrare, ”nyhelsingforsare”, som kandidater, av vilka en redan är andra ersättare i stadsfullmäktige och därmed gruppmedlem. Inflyttade EU-medborgare har ju rösträtt från början, och övriga inflyttade just i kommunalval efter att ha bott här i två år. Tyvärr har bara drygt 20 procent av dessa röstberättigade invandrare hittills utnyttjat sin rösträtt.

    Alla partier är förstås ute efter denna röstpotential. Men det är ju mer än naturligt att andra språkgrupper väljer det parti som har över hundraårig erfarenhet av att driva en mindre språkgrupps sak. Och dessutom är ett liberalt parti, som står för tolerans, respekt och allas delaktighet i samhället.

    Nå, nu blev det redan valreklam, så vi stannar här. Men det handlar alltså inte bara om ett partis positioner, utan om svenskans, i vår huvudstad.

    (Först publicerad på kommunförbundets webbsida kommuntorget.fi 6.10.2020)