Main menu:

Blogg

  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • januari 2018
    M T O T F L S
    « Dec    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  

    Omvälvning inom oppositionen

    Centern har haft stark medvind i försommarens opinionsmätningar, med god marginal passerat Sannfinländarnas och Socialdemokraternas noteringar och rentav av Samlingspartiet övertagit positionen som största parti. Det överraskar egentligen inte, utan är tvärtom en ganska naturlig och logisk konsekvens av vårens politiska händelser.

    Under våren har nämligen de akuta EU-ärendena i form av hanteringen av skuld- och bankkrisen lite börjat hamna i bakgrunden i riksdag och regering – och i det allmänna medvetandet. Nej, krisen är långtifrån över, men de värsta spådomarna om nya akuta krisländer efter Irland, Portugal, Grekland, Spanien (för bankernas del) och Cypern har inte gått i uppfyllelse. Mekanismerna för att råda bot på bankkrisen börjar vara på plats, och programmen för att sanera krisländernas statsfinanser har kört igång. Grekland förblir visserligen illa däran, men i övrigt börjar ljus skönjas i den långa svarta tunneln.

    Det här betyder att orsaken nummer ett till Sannfinländarnas kända ”skräll” i riksdagsvalet 2011 i bästa fall börjar tona bort. I stället har ett annat politiskt ärende tagit över en allt större del av den massmediala uppmärksamheten: regeringens försök att genomdriva en radikal kommunreform och samtidigt reformera social- och hälsovårdens strukturer. Och det ärendet gynnar inte Sannfinländarna, utan det andra oppositionspartiet Centern.

    Centern valde en sällsynt lyckad slogan för sitt motstånd mot fusioner och storkommuner: ordparet kotikunta – maakunta (på svenska hemkommun – landskap, fast finessen försvinner ju i översättningen). Den vädjar direkt till alla dem som inte anser att storkommuner är lösningen på de grundläggande problemen, utan snarare fortsatt men effektiverat samarbete mellan kommuner, region- eller landskapsvis. Den egna kommunen är för många en stark identitetsfaktor, och dessutom en garant för närdemokratin.

    I den region som förr utgjorde Nylands län är begreppet ”landskap” måhända inte lika naturligt eller tilltalande, här talar man hellre om huvudstadsregionen eller med ett nytt modeord ”metropolområdet”. Men då Nylands förbunds (som täcker hela det gamla länets område) landskapsfullmäktige i början av juni samlades till seminariemöte talade både fullmäktiges ordförande, talman Eero Heinäluoma (sdp) och styrelseordföranden, riksdagsledamot Outi Mäkelä (saml) för att landskapsförbundet kan sköta den funktion den planerade metropolförvaltningen är tänkt för. Alltså till och med här, och på tillskyndan av företrädare för de ledande regeringspartierna, hemkommun – landskap …

    Samtidigt har Centerns nya partiledare Juha Sipilä rosat marknaden med sitt rättframma och sakliga uppträdande, medan Sannfinländarnas allt annat än nya partiledare Timo Soini börjar vara rätt sliten i sin framtoning. Just detta veckoslut får vi veta om Soini ens tänker sig en fortsatt karriär i den inhemska politiken, eller siktar på Europaparlamentet. Den här gången kan han inte ta till tricket att sitta bara ett år i Bryssel (senast satt han ändå närmare två) för att sedan ställa upp i riksdagsval här hemma igen.

    Mycket talar alltså åtminstone just nu för att Centern är i medvind och Sannfinländarna i motvind. Och vad är bättre än det? Knappast finns det många finländare utanför den egna sannfinska kretsen som hoppas att Soinis parti ska växa sig ännu större eller ens behålla sina nuvarande positioner i nästa riksdagsval. Då är nog Centern ett betydligt bättre alternativ, om nu de ledande regeringspartierna är dömda att blöda till oppositionen.

    Det omdömet gäller generellt, men alldeles särskilt från liberal synpunkt sett. Centern har inte på samma sätt som Sannfinländarna nattsvarta inslag av rasism, främlingsfientlighet och intolerans i största allmänhet. Och – trots allt – inte heller samma avoghet mot det svenska i Finland.

    Juha Sipilä har på Facebook lovat att cykla hela vägen från Uleåborg till riksdagens första plenum i höst om minst 100 000 personer ”gillar” hans plan före utgången av juli. Under de 12 första timmarna hade redan över 12 000 ”gillat”, så cykelturen riskerar att bli verklighet. Den lovar bli en veritabel Juhasgata …

    Man kan ju lite elakt undra om Timo Soini skulle klara av att cykla så mycket som från Esbo till riksdagen.

    (Först publicerad på magma.fi 28.6.2013)