Main menu:

Blogg

  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • februari 2018
    M T O T F L S
    « Jan    
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728  

    Populismen i all sin glans

    Hur månne det känns för de socialdemokratiska veteranerna Eero Heinäluoma, Lauri Ihalainen och Erkki Tuomioja att ha efterträtts av sannfinländarna Maria Lohela som riksdagens talman, Jari Lindström som arbetsminister respektive Timo Soini som utrikesminister? Se där tre starka symboler för regimskiftet i finländsk politik.

    Sannfinländarna har redan länge gjort allt för att framstå som ett seriöst parti. Grunden lades redan innan partiet bildades, då Soini 1988 skrev sin pro gradu om populismen som ledstjärna för föregångaren landsbygdspartiet. Han föll tillbaka på den moderna populismens anfader, fransmannen Pierre Poujade, som 1953 grundade Union de Defense Commercants et Artisans – ett parti som bland sina första parlamentsledamöter för övrigt räknade en viss ung Jean-Marie Le Pen

    Soinis tydliga avsikt var att etablera och legitimera populismen som en seriös ideologi, i klass med konservatism, liberalism och socialism. Och ändå går ju populism ut på att sticka upp ett fuktat finger i luften och känna vartåt det blåser.

     

    Sedan 2013 har sannfinländarna också en egen tankesmedja, Suomen perusta (ung. Finsk grund). I år utgav den en liten skrift Liberaalin dilemma (Liberalens dilemma). Den anför framför allt två teser mot liberalers tänkesätt.

    Den första är att det är fel att ”kollektivisera” mänskliga och medborgerliga grundrättigheter, som är avsedda att vara individuella. T.ex. har en muslim nog rätt att utöva sin religion i Finland, men muslimerna som grupp kan inte kräva en moské där de kan utöva denna rättighet.

    Detta är ju kvalificerat nonsens. Rättigheterna må vara individuella, men för att de ska kunna utövas krävs förutsättningar för det – såsom moskén. Det råder ju ingen konflikt mellan individers rättigheter och den grupps rättigheter som de tillhör.

    Ta bara svenskspråkiga barns rätt till skolgång på modersmålet. Denna rätt kan ju inte utövas om inte samhället tillhandahåller svenska skolor.

     

    Den andra tesen låter snäppet mer bestickande: ju fler invandrare, desto fler blir de som inte nödvändigtvis delar ursprungsbefolkningens syn på de grundläggande rättigheterna. Den vägen kunde t.ex. yttrandefriheten undergrävas, liksom kvinnors rättigheter, för att inte tala om sexuella minoriteters.

    Ett enkelt – ja, populistiskt – svar på den teorin kunde vara: sedan när har sannfinländarna börjat värna om t.ex. sexuella minoriteters rättigheter? Och ligger inte den stereotypa (miss)uppfattningen om muslimers syn på kvinnans ställning ganska nära många sannfinländares … ?

    Men vi ska naturligtvis inte hemfalla åt sådan populism. Det seriösa motargumentet är att ett mångkulturellt samhälle inte betyder ett laglöst samhälle. De grundläggande rättigheterna är förankrade i lag, och är därför i princip lätta att försvara. Vi ska inte förutsätta att invandrare ”tar seden dit de kommer”, men nog att de respekterar samma lagar som alla andra.

    Sannfinländarnas tankesmedja får nog slipa på argumentationen.

    (Först publicerad som I dag-kolumn i HBL 22.7.2015)