Main menu:

Blogg

  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • april 2018
    M T O T F L S
    « Mar    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  

    Profilering vs lojalitet

    Vi har en sexpartiregering, med allt från samlingspartiet på högerkanten till vänsterförbundet på vänsterkanten. I Helsingfors har vi en stadsstyrelse med lika många partier, inklusive de sannfinländare som på riksnivå står i opposition. Under den senare hälften av denna valperiod kommer även det andra riksoppositionspartiet centern att få en plats i en lokal ”sjupartiregering”.

    På riksnivå tvingas regeringen kompromissa sig fram, men sedan den inom sig enats om en linje förväntas alla sex partier åtminstone i alla lite större avgöranden lojalt ställa upp och försvara den. I Helsingfors har alla stadsstyrelsepartier – till dem hör alltså inte kommunisterna och kristdemokraterna – med bara vissa nyanser enats om en strategi för den nyss inledda valperioden. Av dem förväntas en motsvarande lojalitet med överenskommelsen.

    Detta är utgångspunkten för den politiska kulturen både i staten och i staden. Men sedan finns förstås i den andra vågskålen de i och för sig legitima politiska behoven av att profilera de egna partierna. Hur lyckas partierna i denna balansgång?

     

    Med varierande framgång. På riksplanet har två partier haft lite mindre framgång i denna balansgång än de andra: vänsterförbundet och de gröna. Det märktes särskilt tydligt i våras då regeringen hade enats om budgetramen för de närmaste åren. Inte bara i enskilda riksdagsledamöters debattinlägg i riksdagen, utan också i de officiella gruppanförandena profilerade sig duon rätt klart avvikande från den egna regeringens linje.

    Ja, i en mycket speciell fråga har faktiskt hela fem regeringspartier mer eller mindre konsekvent profilerat sig mot regeringens överenskomna linje: frågan om laxfiske i havet kontra i de nordliga älvarna. Bara SFP har konsekvent försvarat yrkesfiskarbefolkningens intresse, medan alla de andra funnit varandra i en ohelig allians mellan dem som vill freda laxen i havet (de gröna) och dem som bara månar om fritidsfisket i de lappländska älvarna (de övriga, plus oppositionspartierna).

    Minst sagt märkliga situationer har uppstått då SFP:s representant ensam har tvingats reservera sig i utskottsbehandlingen – till förmån för sexpartiregeringens ståndpunkt!

     

    I Helsingforspolitiken är det för tidigt att bedöma hur balansgången mellan lojalitet och profilering kommer att fungera, men då stadsfullmäktige i april röstade om den överenskomna strategin utmärkte sig särskilt ett par vänsterförbundsrepresentanter för direkta motförslag. Nå, det var inte hela världen, men här kommer poängen med denna kolumn:

    Vänsterförbundets unga gruppledare i stadsfullmäktige, en riksdagsledamot, som själv har ett förflutet som frifräsare, var missnöjd med sina lika unga frifräsares framfart. Motiveringen? Jo, ”politik är ett lagarbete”.

    Klokt sagt. Just så är det. Detta borde man minnas också på riksplanet, i allt från rambudgetar till laxfiske.

    (Först publicerad i Hbl 21.5.2013)