Main menu:

Blogg

  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • maj 2018
    M T O T F L S
    « Apr    
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28293031  

    Program för minskad statsskuld

    Det har varit klokt av regeringarna Vanhanen II och Kiviniemi att mota den globala finans- och ekonomikrisens värsta effekter genom att låna pengar och stimulera. Resultatet är en bättre sysselsättningssituation och en spirande, rentav snabbt ökande ekonomisk tillväxt.

    Men den växande statsskulden måste börja åtgärdas. Den beräknas i slutet av detta år vara uppe i cika 85 miljarder, och räntorna far iväg med flera miljarder i ”onödiga” utgifter. Skuldsättningen måste stoppas och så småningom vändas i en reducering.

    På otaliga valmöten och i diskussioner med lika otaliga väljare har jag presenterat ett program i fyra-fem punkter, som tål att upprepas nu då valdagen står för dörren. I prioritetsordning:

    1. VÄXT. Ekonomisk tillväxt som genererar ökad statsintäkter, utan att nedskärningar behöver göras eller skatter höjas. Men tillväxten kommer inte nödvändigtvis av sig själv, utan måste främjas genom en klok skattepolitik, bättre förutsättningar för företagsamhet och värnande om köpkraften som håller hjulen igång.
    2. SVETT. ”Mer svett för att undvika blod och tårar”. Pensionsåldern 63-68 behöver inte som sådan höjas, bara vi lyckas höja den faktiska pensioneringsåldern från nuvarande i medeltal drygt 60. Bättre trivsel och hänsyn i arbetslivet, möjlighet till deltidsarbete/deltidspension, bättre rehabilitering även för dem som lider av depression och mentala problem. Men individuell hänsyn till orkandet och arbetsuppgifternas fysiska och psykiska börda. Och ”förlängd” arbetskarriär även mitt i, genom att arbetslösa och funktionshindrade erbjuds arbete. Men varför inte låta dem som VILL jobba till 70? Vi lever ju allt längre, hålls allt friskare och hinner ändå ”njuta vårt otium” längre än förr.
    3. STRIKT budgetpolitik. Inte rum för vidlyftiga vallöften om nya stora investeringar i infrastruktur, om skattelättnader eller om ökade generella förmåner. Däremot rättvis fördelning av välfärden, och riktade åtgärder som förbättrar situationen för dem som har det sämst ställt. T.ex. så att barnbidrag inte dras av från utkomststöd, och en indexbindning av studiestödet.
    4. SKATT. Vi kan inte sänka skatter, utan tvingas åtminstone tillfälligt höja dem. Höjd moms med 1-2 procentenheter, men INTE för livsmedlens del. Höjd kapitalinkomstskatt, för att utjämna skillnaden mellan den och förvärvsinkomstskatten. Höjda riktade acciser på tobak, alkohol och miljöfarlig verksamhet, men INTE så att det höjer boendekostnaderna. INTE höjd inkomstskatt, men kanske inte full indexjustering av skalorna, vilket i så fall tillfälligt skärper beskattningen.
    5. SAXEN tillgrips bara om det blir helt oundvikligt, och i så fall INTE när det gäller barnen och skolan, de unga, hälso- och sjukvården, omsorgen om de äldre, biståndet och andra socialt angelägna behov respektive framtidsnvesteringar.

    Och observera alltså prioritetsordningen. I den bästa av världar skulle vi klara oss med hjälp av punkt 1, plus element ur 2 och 3. I ärlighetens namn bör det medges att vi inte klarar oss utan punkt 4. Men allt bör göras för att undvika punkt 5.

    Vad anser du? Kommentera!

    Kommentera / Kommentit

    Login