Main menu:

Blogg

  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • april 2018
    M T O T F L S
    « Mar    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  

    Samvetsröst – inte sammetsröst

    Då presidenten uttalar sig har han i princip över hälften av folket bakom sig, folkvald som han är.

    Då statsministern tar till orda å hela regeringens vägnar har han i princip över hälften av riksdagen och därmed av de röstberättigade medborgarna bakom sig – av dem som röstat, alltså. Det blir sällan en majoritet av folket.

    Då fackcentralen FFC ryter till, talar den för sina drygt en miljon medlemmar.

    Då en partiledare yttrar sig talar han eller hon för mellan ett par procent och upp till drygt var femte väljare.

    Då vår evangelisk-lutherska kyrka till exempel genom ärkebiskopen häver upp sin stämma har den däremot i princip fyra miljoner medlemmar bakom sig, över 70 procent av folket.

    Ändå verkar presidentens, statsministerns, FFC-ordförandens och partiledarnas ord väga tyngre – eller åtminstone få större publicitet och därmed genomslagskraft.

    Så här enkelt är det ändå förstås inte. Liksom det bland presidentens väljare, bland regeringsblockets anhängare, inom FFC:s medlemskår och inom varje parti finns divergerande åsikter, finns det naturligtvis också bland kyrkans medlemmar olika meningar. Inte ens ärkebiskopen kan göra anspråk på att tala å allas vägnar.

    Men kyrkan har alltså i princip en större kraft bakom sina ord än de flesta andra.

    Ändå är det förstås inte bara kvantiteten som räknas, utan också kvaliteten. För att göra sin röst hörd – och förstådd – måste man ha något tungt vägande att säga. Det har kyrkan, om och då den i samhället agerar samvetets röst.

    Det må sedan gälla behandlingen av utsatta grupper i vårt samhälle eller vår flykting- och invandrarpolitik, eller den rådande samhällsmoralen och attityderna.

    Våra ärkebiskopar har redan traditionellt varit sådana samvetsröster, och många av våra biskopar. Osökt kommer jag att tänka på två färska exempel.

    Under den stora manifestationen nyligen mot rasism och nynazistiskt våld med 15 000 deltagare lästes en hälsning av Helsingforsbiskopen Irja Askola upp från Domkyrkans trappa, och möttes med kraftiga applåder – trots att det knappast var idel församlingsmedlemmar som deltog. Det var ett ypperligt exempel på att kyrkan kan agera samvetets röst också i hela samhället, inte bara i den egna kretsen.

    Vår egen Borgåbiskop Björn Vikström har för sin del skrivit en bok om kärlek, som säkert kommer att väcka stor uppmärksamhet, och säkert också blandade reaktioner. Han påminner om att vi inte lever på Moses tid för 3000 år sedan, inte heller på Paulus tid för 2000 år sedan, och inte ens på Luthers för 500 år sedan. Precis som kristendomen för länge sedan har reviderat sin syn på till exempel slaveri och jämställdhet mellan könen, är det dags att sluta betrakta homosexualitet som en synd, säger han.

    Kloka ord av min namne biskopen. Hoppas hans röst hörs över hela samhället.

    Kyrkan ska inte vara alltför försiktig i samhällsdebatten. Den ska vara just en samvetsröst – och inte en len och späd sammetsröst.

    (Först publicerad i Kyrkpressens Helsingforsbilaga Hextra 27.10.2016)