Main menu:

Blogg

  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • september 2018
    M T O T F L S
    « Aug    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

    Sänka skatten eller inte?

    Beslutsfattarna i Helsingfors har i dessa dagar ett angenämt Hamlet-dilemma: sänka eller inte sänka, det är frågan. Kommunalskatten, alltså.

    I borgmästare Jan Vapaavuoris budgetförslag finns en sänkning med en halv procentenhet av kommunalskatten inbyggd, från 18,5 procent till 18. Tros det uppvisar budgeten ett överskott på över 200 miljoner, samtidigt som utbildningen och dagvården skulle få 40 miljoner mer än vad som finns i budgetramen. Varför alltså inte sänka skatten då chansen finns?

    Sedan förslaget publicerades har visserligen en sak förändrats: regeringen har dragit tillbaka sitt förslag om att höja fastighetsskattens miniminivåer. Helsingfors har brukat hålla sig på de nivåerna, och om vi håller fast vid det minskar de beräknade intäkterna nu med 20 miljoner.

    Det minskar det kalkylerade överskottet från 235 till 215 miljoner, men det är nog alldeles tillräckligt stort ändå för att utgöra en behövlig buffert. I fjol var överskottet pinsamt stort, 465 miljoner (cirka tio procent av omsättningen!), så reserver finns redan. Vad det blir i år vet vi ännu inte.

    För en skattesänkning talar inte minst de höga bostads- och övriga levnadskostnaderna i huvudstaden. Dessutom är ju kommunalskatten inte progressiv, utan proportionell, vilket betyder att en sänkning gynnar låg- och medelinkomsttagare relativt sett något mer än höginkomsttagare.

    Och framför allt är ju en kommun inte avsedd att ”gå på vinst”, utan den ska ta in bara så mycket skatt som den faktiskt behöver.

    I den andra vågskålen väger det som många undersökningar har visat: finländarna är benägna att hellre betala en högre skatt om de får den service de behöver, än betala lägre skatt om det medför sämre service.

    Om det medför sämre service, alltså. Men så ska det alltså inte bli i Helsingfors.

    Naturligtvis finns det alltid behov att täcka, och risken med förslaget om en sänkt kommunalskatt är förstås att det öppnar en Pandoras ask av önskemål om hur pengarna nog i stället kunde komma väl till pass.

    En del av de här önskemålen är dock mer än berättigade. Det gäller inte minst social- och hälsovårdssektorn – den största i Helsingfors, liksom i alla andra kommuner. Vi har stora brister i äldrevården, inte minst i hemvården, och likaså brister i hur vi lyckas ta hand om barn och unga.

    Och då budgetförslaget är mer realistiskt än tidigare för specialistsjukvårdens del – läs: mera pengar har reserverats för HNS:s tjänster – har bashälsovården inte behandlats lika generöst.

    Då detta skrivs är vi mitt uppe i förhandlingarna mellan fullmäktigegrupperna om budgeten, och jag har inte rätt att avslöja hur diskussionerna förlöper.

    Men man behöver inte vara stor förståsigpåare eller spåman för att anta att för att skattesänkningen ska vinna allmän acceptans så måste åtminstone de mest angelägna och akuta behoven av tilläggspengar samtidigt beaktas. Vi måste balansera mellan att äta kakan och ha den kvar.

    Det betyder i klartext att det beräknade överskottet tillåts sjunka till låt oss säga något mellan 150 och 180 miljoner. Och det får och bör räcka.

    (Först publicerad på kommunförbundets webbsida kommuntorget.fi 27.10.2017)