Main menu:

Blogg

  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • april 2018
    M T O T F L S
    « Mar    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  

    SFP motvikt till Sannfinländarna

    Initierad var HBL:s analys i måndags om regeringsalternativen efter valet. En aspekt är värd en tilläggskommentar: den om hur SFP bör ställa sig om Sannfinländarna är med i nästa regering.

    Det enda som talar för att Sannfi borde tas med i regeringen är, som HBL noterade, att partiet borde ställas till svars för sin populistiska politik. Förhoppningsvis faller deras medverkan på regeringsprogrammet.

    Men om de trots allt är på väg att ta plats i nästa regering, hur ställer sig SFP då till sin egen medverkan? Det vore lätt att säga nej tack, inte med dem. Men det finns ett tungt vägande argument i motsatt riktning: Skulle SFP inte då behövas uttryckligen som en motvikt? Och det gäller inte bara språkpolitiken, utan lika mycket t.ex. Europa-, invandrar-, flykting- och biståndspolitiken.

    SFP har suttit med i alla regeringar i 36 år, under nio mandatperioder. Då partiet senast självmant gick i opposition, vid regeringsombildningen efter presidentvalet 1978, visste det att en ny regering skulle tillträda redan ett år senare, efter riksdagsvalet 1979. Risktagningen var kalkylerad.

    Sedan 1980-talet har regeringarna däremot, bortsett från formella ombildningar då statsministern bytts, suttit i hela fyraårsperioder. Det ska mycket till för att frivilligt lämna sig ute i kylan för så lång tid.

    (Först publicerad som Valhörna i HBL 14.4.2015)