Main menu:

Blogg

  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • november 2018
    M T O T F L S
    « Okt    
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    2627282930  

    Små skolor för små elever

    Vad håller en by eller kommundel levande? Butiken? Posten? Bussrutter? Tja, de flesta har ju sedan länge försvunnit. Återstår skolan. Men hur länge?

    Runtom i landet planeras i dagens ekonomiska läge reformer av skolnätverken, så också i Östnyland. (Ja, faktiskt också i Helsingfors, där jag numera är verksam i kommunalpolitiken. Men tänkte inte besvära Nya Östis läsare med det.)

    I min barndom i Thorsby och Pernå kyrkoby fanns det som mest hela tre butiker, sedan blev de två och då jag redan hade flyttat tillbaka till Helsingfors för att studera blev de en enda. Sedan många år finns ingen kvar.

    Vi hade ett postkontor, mitt emot kyrkan med Hermann Rehnström som postmästare, och sedan i ett nytt hus uppe på åsen, mitt emot klockstapeln. Nu är posten visst inrymd i biblioteket. Väl så, även om öppettiderna inte motsvarar dem R-kiosker kan erbjuda…

    Jag kunde fortfarande räkna upp de många bussturerna genom kyrkobyn, i bägge riktningarna, från 6 på morgonen mot Borgå till 23 på kvällen mot Lovisa… Det var Holmströms, Tidstrands och Tienhaaras/Vilkas bussar – och en postbuss åt vartdera hållet. Nu är inte många kvar av dem heller.

    Efter kommunfusionen är också kommunalkansliet borta, med salen där fullmäktige satt och bland dem jag under studietiden, med start på grevens tid…

    Men något finns alltjämt kvar: förutom kyrkan som stått där sedan tidig medeltid också folkskolan i Thorsby, nu Pernå kyrkoby skola. Där gick jag de två första åren i småskolan med Ruth Ekholm som lärarinna, och två i storskolan för Gunnar Backlund, innan jag fortsatte min skolgång i Lovisa. Farbror Gunnar skötte också biblioteket, och lät mig låna från vuxensidan sedan jag läst allt för barn och ungdom.

    Nu hör skolan till de indragningshotade, tillsammans med några andra skolor i det nya Stor-Lovisa. Jag förstår att stadens ekonomi är trängd. Jag förstår också att det utöver alla fördelar med små skolor för små elever också kan finnas vissa nackdelar.

    Men i min värld överväger fördelarna alla gånger: närheten, tryggheten, kontakten mellan bekanta föräldrar, lärare och elever. Och inte minst skolan som samlingspunkt i byn eller kommundelen. Som hjärtat, och hjärnan.

    (Först publicerad som kolumn i Lovisatidningen Nya Östis 25.2.2016)