Main menu:

Blogg

  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • juli 2020
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  

    Stäng inte min skola!

    Då jag valde den här dagen för en kolumn hade jag tänkt skriva om vård- och landskapsreformen i Nyland, och om att det östnyländska landskapet från Sibbo till Lovisa blir det mest tvåspråkiga.

    Det är anmärkningsvärt, för vi upplever ju att Västnyland bättre än Östnyland bevarats svenskt. Men det gäller bara Ingå och Raseborg, medan Hangö, Sjundeå och Kyrkslätt förfinskats minst lika snabbt som Borgå och stadskärnan i Lovisa. Och framför allt blir Esbo så dominerande i landskapet Västnyland att finskan blir ett klarare majoritetsspråk där än i Östnyland.

    Detta hade jag alltså tänkt skriva om – innan jag hörde att min gamla skola, då Thorsby folkskola, nu Pernå kyrkoby skola, hotas av stängning. Det bara kan jag inte låta bli att protestera emot.

    Jag gick i den skolan i fyra år, 1959–1963, först tre år i ”småskolan” för tant Ruth (Ekholm), och sedan ett år i ”storskolan” för farbror Gunnar (Backlund) innan jag började i Lovisa svenska samlyceum. Pappa Nisse var direktionsordförande i skolan.

    Jag var före jul på en julkonsert i Helsingfors domkyrka, och vem står inte staty på hedersplats mittemot predikstolen om inte en annan Thorsbypojke, Mikael Agricola. Luther har placerats längre bak.

    Vi bodde i gamla kaplansgården Nallas rakt nedåt mot stranden från skolan. Snett över en åker låg – ligger – Sigfrids hemman, där Agricolas barndomshem anses ha legat. Och där närmare ett halvt årtusende senare sångarbröderna Uffe och Bosse Andersson (den senare nu kanske mest känd som Fridas pappa…) växte upp. De gick i samma skola.

    Nu menar jag förstås inte att skolan måste bevaras för att reformatorn och det finska skriftspråkets fader Agricola var från Thorsby eller för att generationer av Thorsby- och Kyrkobybarn gått i den. Förr fanns det skolor både i Särklax och Sarvlax också, och de har inte kunnat bevaras.

    Men Kyrkobyskolan har i dag 30 elever. Inte var vi fler på min tid. I min klass var vi bara fyra. Inte fick vi men för livet av det – snarare tvärtom.

    Jag förstår mycket väl att en skola inte kan bevaras bara på historiska och emotionella grunder. Beslut måste grundas på rationell faktabasis, men enligt min bedömning går emotioner och rationalitet här hand i hand.

    Om det stämmer att skolan för att kunna fortsätta nästa år skulle behöva futtiga 13 000 euro, och i fortsättningen kanske 30 000 per år, behöver man inte ha laudatur i kommunal ekonomi för att fastslå att stadens finanser inte kan stå och falla med det.

    Pernå kyrkoby och Thorsby har redan blivit utbyar i Pernå, förlåt Lovisa. Av kommunal service finns bara skolan och biblioteket kvar. I min barndom fanns tre butiker, nu ingen. Bussturerna har reducerats drastiskt.

    Synd att kyrkan, som stod där redan före Agricolas tid, har byggts i en så gudsförgäten avkrok.

    Stäng inte Pernå kyrkoby skola!

    (Först publicerad i Lovisatidningen Nya Östis 3.1.2020)