Main menu:

Blogg

  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • november 2018
    M T O T F L S
    « Okt    
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    2627282930  

    Stora partibytesvalet?

    Av alla opinionsmätningar inför kommunalvalet har en fått mindre uppmärksamhet än de andra. De flesta handlar ju om partiernas popularitet, och de återges i allmänhet åtminstone i korthet också i andra medier än dem som har beställt gallupen.

    Den gallup jag avser är lite annorlunda. Den har gjorts av Kommunförbundets tidskrift Kuntalehti, och den mäter benägenheten att byta parti. Här är resultatet i korthet:

    Bara 57 procent är säkra på att de röstar på samma parti som i det förra kommunalvalet för fyra år sedan. Det är förstås en klar majoritet, men ändå en överraskande låg siffra. Partilojaliteten har nog hittills varit betydligt större än så.

    De övriga resultaten anges – måhända av dramaturgiska skäl – i absoluta tal: 140.000 väljare har beslutat att byta parti. 280.000 byter ”ganska säkert” parti. Och hela 800.000 vet inte om de röstar på samma parti som senast. Dessutom uppges att nästan var femte väljare ”kan överväga” att rösta på Sannfinländarna.

    Strängt taget förklarar den sistnämnda siffran också resultatet i stort. Om upp till 20 procent av väljarna faktiskt skulle rösta på Sannfinländarna skulle det motsvara deras andel i riksdagsvalet och innebära en flerdubbling av deras resultat i det förra kommunalvalet. Det återstår att se.

    Men även om Sannfinländarna inte når riktigt så högt utan stannar på den nivå de egentliga partigalluparna har angett, blir det nog en stor omvälvning i många kommuner, bland dem Helsingfors. De andra partierna får sig en allvarlig tankeställare: vad har de gjort fel?

    Om kritiken riktas mot EU-politiken, som ju har föga med kommunalpolitiken att göra, är det inte så mycket att göra. Alternativet till den nuvarande linjen skulle bli mycket dyrare för skattebetalarna.

    Om kritiken riktas mot utlänningspolitiken gäller samma sak: Finland klarar sig inte utan utländsk arbetskraft – se bara på bussarna i Helsingfors, som skulle stå stilla utan invandrare och estniska gästarbetare. Vi måste bli bättre på att förklara detta för de kritiska. Och om vi behöver utlänningar som arbetskraft, måste vi ta emot dem också som medmänniskor, med deras kulturer.

    Om missnöjet med de ”gamla” partierna handlar om andra områden, i den egentliga kommunalpolitiken, måste vi däremot ta till oss av kritiken och göra saker och ting bättre.

    Traditionellt har de svenska väljarna varit mer partitrogna än andra. De vet att de står och faller med SFP:s insatser både kommunalt och på riksplanet. Sannfinländarna lyckas knappast, med sin avoga inställning till svenskan, finlandssvenskarna och landets tvåspråkighet, locka väljare av SFP.

    Men då hela havet stormar i opinionerna är det särskilt viktigt att slå vakt också om de svenska positionerna. SFP:s valplakat har vandaliserats mer än andra partiers i Helsingfors. Låt oss provoceras – att rösta!