Main menu:

Blogg

  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • juli 2018
    M T O T F L S
    « Jun    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  

    Tar du spåran eller skurun eller…?

    Kärt barn har som känt många namn. Helsingforsarna älskar sina spårvagnar, men till vardags kallar vi dem inte så, utan spåra, skuru eller, från finskan, ratikka…

    En klassisk frågesportsfråga är vilka finländska orter utöver Helsingfors som har haft spårvagnstrafik. De flesta lite äldre vet att Åbo hade det, till 1972. En ännu äldre generation vet att Viborg hade det, fram till 1957, alltså tolv år in på sovjettiden.

    Sedan blir det svårare, men det finns faktiskt några till. Brändö villastad hade sin egen spåralinje. Och så hade Haga köping och Hoplax kommun spårvagnar redan innan de efter kriget anslöts till Helsingfors. På motsvarande sätt körde spårvagnarna i Åbo in i grannkommunerna S:t Karins och S:t Marie. Och eftersom Brändö , Drumsö (med en intern hästspåralinje) och Hoplax i tiderna hörde till Helsinge kan också den kommunen räknas hit. Men det vore nog en överdrift att hävda att Vanda därmed varit en spårvagnsstad…

    Helsingfors får snart sällskap av Tammerfors, men under decennier har huvudstaden varit ensam om sina spårvagnar. Nils Mustelin, känd även som musikvetare i Kontrapunkt, var en utpräglad skeptiker, och som alternativ till astrologin – som ju bygger på att stjärnornas positioner vid födelsetidpunkten bestämmer resten av våra liv – utvecklade han ”spåralogin”, enligt vilken det är spårvagnarnas positioner vid födelseögonblicket som är avgörande. Den satiren träffade mitt i prick!

    Helsingfors kommer att utveckla och utvidga spårvägsnätet. Vid sidan av de gamla förorterna Munksnäs, Lill-Hoplax, Kottby och Arabia kommer också Ilmala norr om Böle att få sin linje. Och inte minst Kronbergsstranden och Degerö över de dyra broar över Kronbergsfjärden som jag personligen är kritisk till. I framtiden skulle den linjen dras vidare över den nya stadsdelen Vårdö (tyvärr, jag skulle bevara den holmen som naturområde) ända till Ramsöstranden och Nordsjö.

    Busholmen kommer att få hela tre linjer: vid sidan av nian också åttan längre in än nu i den nya stadsdelen, och dessutom sjuan. Sexan dras däremot vidare åt lite annat håll från Gräsviken, först till Varvsstranden och senare ut till Ärtholmen.

    Redan i höst återuppstår femmans spåra, men inte ända till Tölö torg som förr i världen, utan mellan Järnvägsstationen och Vikingterminalen. Den ersätter alltså 4T.

    Spårvagnsrutterna ska också göras snabbare. Om det låter sig göras med hjälp av intelligentare trafikljus och fler egna filer i förorterna är det bra, men däremot hör jag till dem som inte vill förlänga avstånden mellan hållplatserna, vilket också har föreslagits. Spårvagnarna ska förbli barn-, barnvagns-, senior- och handikappvänliga, och då är det viktigare att hållplatserna ligger tätt och resan är mjuk, än att farten maximeras.

    På tal om att åka mjukt är de allra nyaste, inhemska spårvagnarna bäst också i det avseendet. De har börjat serietillverkas och ersätter så småningom de äldre spårvagnar som inte har fått en låggolvsdel inmonterad i mitten. De nya går faktiskt på gummihjul – där inne i maskineriet, alltså.

    Och eftersom denna betraktelse skrivs för Kyrkpressen får jag väl avsluta med spårvagnarnas religiösa dimension, också om vitsen är lite sliten: de tar sin kraft från ovan.

    (Först publicerad i Kyrkpressens Helsingforsbilaga Hextra 23.3.2016)