Main menu:

Blogg

  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • februari 2018
    M T O T F L S
    « Jan    
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728  

    Tes VII – en katekes

    VII. Kulturmångfalden är Europas styrka

    ”EU ska inte eftersträva likriktning och homogenisering. Europa hämtar sin livskraft ur mångfalden av folk, kulturer, språk, religioner och livsstilar, och så ska det förbli.”

    Och vad det ska betyda? Låt oss ta det riktigt konkret. Varför vill vi gärna resa på semester till Paris, den spanska solkusten, Prag eller de grekiska öarna?

    Alltid handlar det inte om ett varmare klimat, utan om så mycket mer. Det handlar om att det är intressant att stifta bekantskap med andra länders kulturer: allt från fornlämningar, historiska byggnader och konstskatter till mat- och dryckeskultur. Och varför fascinerar de? Jo, för att de är annorlunda än vår egen kultur.

    Detta är Europas adelsmärke: mångfalden av länder, folk, kulturer, språk, religioner, livsstilar, maträtter, vinsorter, ostar …

    Också inom medlemsländerna finns det kulturskillnader, och det beror på att praktiskt taget inget land är helt homogent vad kulturer och språk beträffar. Till exempel vi 300.000 finlandssvenskar är bara en av många språkminoriteter, av vilka den största, katalanerna i Spanien, är större än Finlands hela befolkning.

    Av EU:s 500 miljoner invånare hör var tionde, alltså 50 miljoner, till en minoritetsspråkgrupp i sitt land. Det finns stora kulturskillnader mellan det flamländska och det vallonska Belgien, mellan Barcelona, Madrid och Malaga, mellan London och Skottland, mellan Milano och Neapel, mellan Hamburg och München, mellan Gdansk och Krakow, och listan kunde göras hur lång som helst. Alla skillnader är förstås inte språk-, men nog kullturrelaterade.

    Hur tråkigt vore inte Europa om vi skulle bli bjudna på memma, karelska piroger och kalakukko också i Dublin, Lissabon, Aten och Bratislava! Men det handlar om större saker än så: i en dialog mellan olika kulturer föds det lätt också något nytt!