Main menu:

Blogg

  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • april 2020
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

    Tillsammans – hur modigt?

    Mitt främsta motiv för att ställa upp i valet av det gemensamma kyrkofullmäktige var att säkra att våra tre svenska församlingar inte slås samman till en enda.

    Församlingarna är redan nu geografiskt så vidsträckta att det är en utmaning att trygga verksamhet överallt. Ta bara min egen, Petrus. Den sträcker sig från Lövö i sydväst till Parkstad i nordost. Själv bor jag i detta nordöstra hörn, i Mosabacka.

    Alla tre församlingar har också ett medlemsunderlag som väl står sig vid en jämförelse med svenska församlingar på andra orter. Störst är Johannes i de södra stadsdelarna med cirka 11 500 medlemmar. Petrus i väster och norr har 6 500 och Matteus österöver 5 500.

    Jämfört med de 17 finska församlingarna är de tre svenska förvisso små. Bara tre av de finska har färre medlemmar än Johannes, medan Petrus och Matteus är minst. Men med flerfalt större områden än de finska.

    Församlingarna i Helsingfors har startat projektet Modigt tillsammans 2023. Det sägs inte ut, men misstanken är att siktet är inställt på en reducering av antalet församlingar – på finskt håll till kanske ett dussintal. Medlemsantalen sjunker, och ekonomin ansträngs.

    Ändå anser jag att tre svenska församlingar är ett minimum. Om man tänker sig två, lyckas det nog inte genom en sammanslagning av de två mindre – som då skulle sträcka sig från Lövö till Östersundom!

    Dessbättre finns ett alternativ: ett intensifierat samarbete mellan de tre, särskilt kring vissa funktioner. Barn och åldringar ska inte tvingas resa långa vägar för gemensam verksamhet, men kanske ungdomar och vuxna gärna gör det? Bara för att nämna ett exempel.

    Gärna tillsammans, alltså – men inte alltför modigt och åtminstone inte dumdristigt. Vi ska inte förlora svenska domäner.

    (Först publicerad på Kyrkpressens Helsingforssidor 16.1.2020)