Main menu:

Blogg

  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • oktober 2018
    M T O T F L S
    « Sep    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  

    Tio punkter för Lovisa

    Lovisa, min gamla skolstad, är egentligen historiskt sett en paradox. Staden, uppkallad efter vår dåvarande drottning Lovisa Ulrika, grundades 1745 på Degerby rusthålls marker i Pernå socken. Drygt två och ett halvt sekel senare slukade gökungen sin modersocken Pernå, inklusive den gamla kapellförsamlingen Liljendal. Och lade dessutom vantarna på den del av det gamla Pyttis som alltjämt på finska heter Ruotsinpyhtää  (Sveriges Pyttis), på svenska Strömfors.

    Som uppvuxen i Pernå och skolgången i Lovisa välkomnade jag ändå kommunfusionen, inte minst av språkliga skäl: därmed uppstod en för överskådlig framtid reellt tvåspråkig kommun i östligaste Nyland.

    Lappträsk, en annan kapellförsamling i Pernå socken, stannade tyvärr utanför det nya stora Lovisa, lite så där som Norge stannade utanför EU. Det är naturligtvis Lappträsk respektive Norge som bestämmer, men Lovisaregionen respektive Norden skulle nog vinna på att alla skulle höra samman.

    Som riksdagsledamot skulle jag ägna särskild uppmärksamhet åt det nya Lovisa, här ett litet program i punktform:

    –         Lovisa är nu både stad, landsbygd och skärgård, alla delar måste beaktas i planeringen. Man måste få bygga också på oplanerat område.

    –         Valkom hamn får inte bli efter i hamnkonkurrensen.

    –         Lovisa-Lahtis-Valkom-järnvägen borde rustas upp.

    –         En snabb järnväg från Helsingfors genom Borgå till Lovisa och vidare österut så snart statsfinanserna det medger.

    –         Lovisa borde haka på det miljöindustrikluster som håller på att uppstå i Borgå.

    –         Turismnäringen kan ytterligare utvecklas, så att hänsyn tas till miljön.

    –         Glesbygden hålls levande om kommunikationerna fungerar, en viss basservice kan tryggas och byskolorna bevaras.

    –         Lantbruket borde kompletteras med binäringar, inte minst mera förädling av livsmedel värda namnet närmat.

    –         I en geografiskt vidsträckt kommun är det viktigt att de äldre kan få bo kvar i sin närmiljö även då de inte klarar sig hemma.

    –         Min ståndpunkt till kärnkraftverket på Hästholmen, i korthet: det blir säkert en Fukushima-andhämtningspaus för kärnkraftsbyggandet i hela världen, men innan de sovjetiska reaktorerna från sjuttiotalet måste tas ur bruk borde Fortum få bygga en ersättande, modernare och säkrare reaktor.

    Det blev tio punkter. Det kunde säkert finnas mycket fler, men nu ska bloggen publiceras före midnatt…

    Kommentera / Kommentit

    Login