Main menu:

Blogg

  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • december 2018
    M T O T F L S
    « Nov    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  

    Tre steg framåt, ett bakåt

    Lagom inför självständighetsdagen behandlade styrelsen för sjukvårdsdistriktet HNS/HUS, där jag sitter, i måndags förslaget till budget för nästa år. Därmed avgjordes också i praktiken frågan om indragningen av de gynekologiska operationerna vid Borgå och Raseborgs sjukhus.

    Budgeten ska visserligen godkännas också av HNS fullmäktige på Luciadagen, men utsikterna för en förändring där är lika med noll.

    Beslutet hade nämligen formellt redan fattats av cheföverläkaren, på vars bord ärenden av denna typ ligger. Bara i och med att det i budgetförslaget finns ett omnämnande av förflyttningen kunde styrelsen ta ställning – men ville med undantag av mig inte göra det.

    Helt åt skogen gick det ända inte. Jag kunde notera tre framgångar. För det första lades, på initiativ av vår minoritetsspråksnämnd, i budgetmotiveringarna in en hänvisning till tvåspråkigheten. Den är i sig självklar, på basis av samkommunens stadgar, men tål nog att upprepas.

    För det andra ställdes i sammanhanget i utsikt en utredning av de olika HUS-sjukhusens ”profilering”, med särskilt tonvikt på Borgå och Raseborg, före utgången av mars nästa år. Den kommer att kartlägga vilka funktioner som finns vid sjukhusen, och vilka som kan tilläggas.

    För Borgås del har det tyvärr indragna BB redan ersatts av en ögonenhet, och den stärks nu ytterligare. Dessutom ska bortfallet av gynekologisk dagkirurgi kompenseras med en enhet också för öronsjukdomar. För Raseborgs del ställs i utsikt fler operationer av armar och ben. Men vi ropar inte hej förrän vi har nått och korsat bäcken nästa vår.

    För det tredje beslutade styrelsen om en bedömning av de språkliga konsekvenserna av den minskade gynekologin (den polikliniska verksamheten ska nog finnas kvar). Men här haltade beslutet illa.

    En bedömning av konsekvenserna – t.ex. för miljön, könsjämställdheten, den regionala jämlikheten eller som i detta fall den språkliga – ska ju göras redan innan man fattar ett beslut. Det var alltså i det här fallet för sent, så jag föreslog i stället att den skulle göras innan beslutet verkställs.

    Det hade i praktiken inneburit ett uppskov, men inte heller det ville den övriga styrelsen gå med på. Jag blev ensam, och då återstod bara för mig att reservera mig mot det dumma beslutet.

    Att bli ensam är alltid ett misslyckande. Inga argument bet, börjande med att motiveringen att gynekologiska operationer bör utföras bara vid sjukhus som har förlossningsavdelning, haltar betänkligt. Visst måste det finnas gynekologisk expertis tillhands vid förlossningar, men åt det andra hållet fungerar logiken ju inte. Nog kan man utföra gynekologiska operationer utan att det föds barn bakom väggen!

    Borgå och Raseborgs sjukhus är de minsta enheterna inom HUS och därmed de mest sårbara. Samtidigt är det de som bäst kan trygga svensk service. Därför måste de bevaras och utvecklas, inte avvecklas.

    Glad Självständighetsdag, trots allt!

    (Först publicerad i Lovisatidningen Nya Östis 5.12.2018)