Main menu:

Blogg

  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • september 2018
    M T O T F L S
    « Aug    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

    Tusen och en röster – och lite till …

    Efter en kort natt (cirka 03.00-07.15, då jag väcktes av den första sms-gratulationen) är jag lite trött och indisponerad, men försöker ändå reflektera lite över valresultatet, det allmänna i allmänhet och mitt eget i synnerhet.

    Först en riksobservation: precis som i fjolårets riksdagsval var det bara ett enda parti som inte förlorade röster till sannfinnarna utan behöll sina ställningar. Jo, rätt gissat: SFP. Förklaringen är i och för sig enkel: SFP:s väljare låter sig inte lockas av den sannfinska språkpolitken, som utsår hat mot det ena nationalspråket.

    I Helsingfors finns ett aber: SFP höll visserligen sin röstandel och tryggade sina fem mandat, men den relativa ställningen försvagades lite av dels sannfinnarnas frammarsch från fyra till åtta mandat, dels vänsterförbundets framgång från sju till nio. Det betyder att SFP nu tydligare än tidigare är det minsta av de mindre partierna – märk: inte av de små, de är i Helsingfors centern, kd och fkp.

    Det är att hoppas att vi lyckas i förhandlingarna om platserna i stadsstyrelsen och nämnderna så att det inte är vi, som ju hållit ställningarna, utan de större partier som tappade röster och mandat, som får avstå platser till de båda valsegrarna.

    SFP fick en naggande god grupp, med erfarna Astrid Thors, coming mannen Marcus Rantala, pigga och kunniga senioren Gunvor Brettschneider och en av partiets vice ordförande, ursprungligen tvåspråkiga Päivi Storgård, plus undertecknad vars kvalifkationer andra måste bedöma. Åtminstone förste och andre suppleanten kan räkna med att ”sitta inne” alltsom oftast, och här har vi vår MEP Nils ”Nicke” Torvalds och mångårige ledamoten Jan D. ”Didde” Oker-Blom. Det ska nog bli bra.

    Mitt eget röstetal var en verklig lyckträff: 1001 -åtminstone före kontrollräkningen. Visserligen hade jag en betryggande marginal på 250 röster för inval, men  visst är röstetalet 1001 speciellt.

    Det betyder att varenda enskilda röst kan anses ha fört mig över den magiska tusengränsen. Till exempel den unga finskspråkiga mannens, som jag vid Tre smeder lyckades övertyga om att jag kunde vara något att satsa på. Eller den andra finskspråkiga unga mannens, som på Drumsö kände igen mig som tidigare journalist och på platsen bestämde sig för att rösta på mig.

    Men också någon av mina finska grannar här i Mosabacka har lagt den tusende och första rösten. Eller någon av de för mig från tidigare okända personer som ställde frågor till mig per emejl, och kanske sedan röstade på mig. Kanske min aktivitet på Facebook eller mina bloggar gav mig den ”avgörande” rösten? Men av röstsiffrorna per distrikt framgick också att det kan ha burit frukt att ha visat sig i stadsdelar som Brändö, Drumsö, Munksnäs Munkshöjden, Malm och Parkstad. Förutom vid Tre smeder, alltså.

    Ja, sist och slutligen var det ju förstås bara 1000 väljare som gav mig sitt förtroende. Den sista rösten var väl min egen. Detta kommer att framgå av min lilla tackannons i morgondagens Hbl.

    Men redan här och nu: STORT TACK! Jag hoppas att jag är värd förtroendet.