Main menu:

Blogg

  • oktober 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • oktober 2020
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728293031  

    Två språk, många språk

    Temat för denna vår stadsfullmäktigegrupps första temavecka är svenskan i Helsingfors och stadens tvåspråkighet. Men vi är ju inte exkluderande, utan är öppna också för andra språk som talas här.
    Jag leder stadens tvåspråkighetskommitté, som värnar om de båda officiella språken, ja nationalspråken. Finskans och svenskans grundlagsfästa ställning är ju och förblir ohotad.
    Men också vår kommitté har många gånger deklarerat att vi ingalunda vill utesluta att staden respekterar också andra språk, och gärna bör bemöta, och vid behov betjäna sina nya invånare, ”nyhelsingforsarna”, på deras modersmål. De är ju många till antalet – både språken och invånarna.
    Sammanlagt har Helsingfors redan över hundratusen invånare med andra modersmål än nationalspråken finska och svenska. De svenskspråkigas antal är cirka 37.000. Håller invandrarspråken alltså på att ta över?
    Nej, det är viktigt att minnas fakta på den punkten. De drygt 100.000 som har andra modersmål är ju ingen homogen grupp, långt ifrån, de talar över hundra olika språk. Det finns ju inget språk vid namn ”utländska”.
    Den största språkgruppen bland nyhelsingforsarna är de som talar ryska, cirka 18.500. De är alltså ändå bara hälften av antalet svenskspråkiga.
    Sedan följer estniskan med drygt 11.000, somaliskan med knappt 11.000, arabiskan med cirka 7.500 och engelskan med närmare 7.000. Över 2.000 når också kinesiska, kurdiska, spanska persiska/farsi och vietnamesiska.
    Också om engelskan alltså ligger först på femte plats bland de utländska modersmålen är den förstås som nutidens lingua franca ett språk som många fler invandrare förstår och talar. Det är därför naturligt att staden näst efter nationalspråken informerar också på engelska. Och på stadens webbsidor finns information för immigranter på tolv språk.
    Icke-finländska medborgare har rösträtt i kommunalval efter att ha bott här i minst två år, och medborgare i andra EU-länder redan från början. Det gör nyhelsingforsarna till en viktig målgrupp för de politiska partierna.
    I Helsingfors stadsfullmäktige finns redan en dryg handfull ledamöter med invandrarbakgrund. Däremot har valdeltagandet bland de röstberättigade invandrarna tyvärr stannat på drygt 20 procent.
    Röstpotentialen är alltså stor, och alla partier är ute efter den. Det finns dock ett parti framom andra som bör ha särskilda förutsättningar att attrahera språkminoriteter, det parti som har en över 100-årig erfarenhet av att bevaka en språkminoritets intressen. Och som dessutom är liberalt, vilket är en god egenskap då det gäller att tolerera och respektera.
    Detta partis ledamot i riksdagen från Helsingfors, Eva Biaudet, har också som känt starkt engagerat sig för flyktingars och invandrares sak, också i de tjänsteuppgifter hon har haft. I partiets styrelse sitter Emina Arnautovic som är född i Bosnien och vice ordförande för dess kivnnoförbund är Ramy Mahdi med rötter i Somalia. Partiet jobbar för delaktighet.
    Behöver jag skriva ut att partiet är SFP? Vi har haft en del invandrarkandidater i flera val redan, men borde ha förutsättningar att få många fler. Vi har redan i vår stadsfullmäktigegrupp en medlem med utländsk bakgrund, nepalesiskan Byoma Tamrakar, som är andra ersättare i fullmäktige och därför har deltagit i flera möten.
    Som ordförande för fullmäktigegruppen har jag försökt axla ett särskilt ansvar för att föra en dialog med invandrarna, också med tanke på det stundande valet. Jag har deltagit i många träffar, nu senast i onsdags. Vi var tyvärr bara ett par stadsfullmäktigemedlemmar som hade mött upp, men desto lättare var det därför att få kontakt med de deltagare som var på plats. Fler deltog på distans, i dessa coronatider.
    Bland de närvarande fanns denna gång mest ryskspråkiga, eftersom träffen ordnades i de ryska invandrarnas klubblokal i Rönnbacka. Jag hade en extra fördel av den ryska jag i min ungdom i två år studerade i Hanken. Men med var också en estnisk, en vitrysk och en palestinsk invandrare.
    Träffen resulterade i ett tiotal nya Facebook-vänner, och då jag gick med i de ryska invandrarnas egen Facebook-grupp och skrev ett litet inlägg där har jag hittills fått 145 gillanden. Och framför allt resulterade träffen i en första frivillig rysk kandidat för SFP i nästa års kommunalval: projektchef vid den ryska invandrarorganisationen, som invandrat från ryska Karelen och har sitt barn i en svensk skola i stan. Välkommen med, Olga Liukkonen!
    Tillsammans bygger vi ett öppet och mångkulturellt Helsingfors!

    (Först publicerat som inlägg på sociala medier 2.10.2020)