Main menu:

Blogg

  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • april 2019
    M T O T F L S
    « mar    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    2930  

    Tvåspråkighet ger mera

    Vi använder ofta begreppet tvåspråkighet lite slarvigt, vilket kan leda till förvirring. Vi borde skilja mellan tvåspråkighet på olika nivåer, från individplanet till kommuner och stat – och inte minst allt däremellan.

    En tvåspråkig individ är en individ som obehindrat och mer eller mindre fullständigt talar (minst) två språk. Eva Biaudet är en sådan, tack vare en finskspråkig mamma. Men det finns också tvåspråkiga som lärt sig det andra språket i skolan eller genom språkstudier.

    Vårt land är som känt enligt grundlagen tvåspråkigt, vilket betyder att de båda nationalspråken finska och svenska är jämställda. I princip, om också inte alltid i praktiken. Trots att finlandssvenskarna inte är någon minoritet i juridisk bemärkelse, är vi det förstås i praktiken.

    En kommun är tvåspråkig enligt lagstadgade kriterier: om minst 8 procent eller 3000 kommuninvånare tillhör den lokalt mindre nationella språkgruppen – eller så på frivillig väg. De tvåspråkiga kommunerna är nu 33 till antalet, av vilka hälften faktiskt har svensk majoritet.

    Särskilt i huvudstadsregionen hör tvåspråkigheten till vardagen, men vi får kämpa politiskt för att trygga den svenska service den förutsätter.

    Begreppet ”tvåspråkig skola” används ofta slarvigt om en finsk skola och en svensk skola som verkar i samma byggnad, och sådana har vi många av, några också i Helsingfors. De är ändå inte tvåspråkiga skolor.

    En sådan hoppas vi däremot kunna få, under namnet Nordiska skolan, som SFP lämnade in en motion om under den förra valperioden. Då kunde vi inte förverkliga planen, då den hade förutsatt att vi hade avstått från den svenska Cygnaeusskolan i Rödbergen – vilket var en omöjlig tanke. Under våren ska planen utredas på nytt.

    Men den s.k. Taxellska paradoxen, då? Den som säger att tvåspråkiga institutioner leder till enspråkighet, medan bara enspråkiga tryggar tvåspråkigheten. Om Nordiska skolans undervisning följer principen 50-50 finskt och svenskt, och tillräckligt många elever har svenskan som ett starkt språk, kan risken förhoppningsvis minimeras.

    Men i övrigt vet vi att det ligger en del i paradoxen. I organisationslivet har vi både enspråkiga och tvåspråkiga lösningar, och alla vet att många tvåspråkiga inte alltid fungerar så tvåspråkigt som de borde.

    Näringslivet binds inte av grundlag eller språklag, utan företagen väljer på vilka språk de vill betjäna. Och så väljer vi kunder vart vi styr våra steg.

    Tvåspråkigheten är en stor rikedom för vårt land, inte minst som det första steget mot tolerans mellan medborgargrupper överlag. Två språk i harmonisk samlevnad fostrar till att respektera andra. Tvåspråkigheten är också helt konkret en bro till det övriga Norden.

    Man behöver inte vara eller bli finlandssvensk för att känna för tvåspråkigheten och försvara den. Men det kan allt hända att man bör rösta på SFP för att den ska tryggas. SFP är garanten också för Finlands nordiska och internationella kurs, för vår öppenhet inför världen.

    (Först publicerad i Eva Biaudets valtidning, som bilaga till HBL 12.2.2019)